Utdrag ur en sms-konversation med Satamaja:

Jag: "Ja, men nått kul! Äventyr! Fest! Spänning!"
S: "Bajs o kiss! Haha okej jo men jag är taggad."
Jag: "Jag vill springa ut i natten sjungandes på abba, göra snöänglar till tonerna av kristian anttila, lyssna på the ark och vända upp och ner på huset... Typ?"
S: "Okej! Springa naken runt huset till Björn Rosenström?"
Jag: "Det med! Knulla Snygg-v... till ljudet av Lalehs sång.. Eller oj"
S: "Men jag tror inte det.."

Nyår kommer bli grymt! Om jag får som jag vill klämmer jag in allihopa på en och samma kväll, det är fan en bedrift!

Does it mean anything to you?

Julen har varit bra. Juldagen på el teglo var hets, men väldigt trevlig! Dödade dock mina fötter, eftersom jag, den människan som endast går i högklackar på sin bal i nian och sen aldrig mer, åkte hem till syster-yster för att låna skor. Inte sådär farligt höga. Men ack, vad hjälpte det? Högklackat som högklackat, tänkte mina fötter, och pressades sönder med många vackra blåmärken och skavanker. Jag blev lite grinig där på slutet, det var nog därför. Eller var nog ganska grinig mest hela kvällen. Men kul hade man ändå!

TILL HÄST! Som morfar ropade på julafton när han tyckte det var dags för julklappsutdelningen. Nu är det Tekken 3!

PS. Jag saknar den riktiga hästen! :'( DS.

Ja, drar till med den gamla slagdängan, som finns på alla äkta fjortisars läppar. De förälskades också, antar jag. Nästan samma sak hur som helst. Jag får alltid den där förälskade känslan runt jul.
Igår var jag förälskad i den välkände Gula faran. Och också något sådant där som man inte skall tala om på bloggar.
Idag har jag varit förälskad i min lilla gran, mina julklappar till Emsagumsan och Tusse, min middag med bror vid bänken i köket beståendes av nachotallrik från Lilla Bass (ugh, mår fortfarande dåligt) samt diverse tevespel på gamla Bettan. Gamla Bettan är en liten räv som har hängt med sen 1900-talet, en playstation ett konsol. Har försökt para ihop Bettan och Tryggve, men han verkar lite för brattig för hennes stil. Trevligt i vilket fall, att tillbringa dan för dopparedan helt galen och villkorslöst knäcka nacken av någon i tekken 3.

Men nu är det så, att imorgon är det altså Julafton. Julmirakel? Jag tror att jag hoppas på något sådant. Men är inte längre helt säker på att det kommer slå in.

God Jul på er allihop, om man inte bloggar imorgon dåra!

Jag är trött. Tror stadigt på att min käre vän satamaja har sömn-apné. Därför kunde jag inte fullt ut utnyttja de fem timmars planerad sömn som vi skulle ha intagit inatt. Men det gör inte så mycket, eftersom den resterande afton av denna dag kan jag bara ligga och mysa i min soffa utan att behöva röra mig längre än en meter.

Jag har träffat en dröm. Grabb. En drömgrabb. Nu tror ni käre läsare att jag äntligen har funnit den rätte mannen i mitt liv och kanske dejtar någon eller, som det så charmigt heter, är på g med honom. Ack nej. Tyvärr är det inte fallet. Igår drog två trötta och slutkörda satamajor in till den stora staden, för oplanerade äventyr. Hamnade inte så oväntat på wokhouse, och sedan på hirschenkeller. Där fann jag min man. I dimman och ruset stod han bara där, och pratade i telefon. Jag kände vittring. Lät jaktinstikten ta över och jagade efter honom på dansgolvet. När vi äntligen dansade på tu man hand, började vi småprata lite sådär roligt som man gör ibland och inte ens hör vad den andre säger, typ; -Vad heter du då? -va?? -vad heter du då? -VA?? -VAD HETER DU DÅ? -jaha, ja jag var på panduro idag!
Men vi halvpratade lite grann iallafall, och jag smälte. Han hade liten gullig dialekt, och var från jönköping. Han jobbade med film så det var därför han var i stockholm. När vi hade pratat ett tag så skall man väl enligt regel börja dansa lite mer intimt, iaf enligt mina regler. Men han suckade tungt, drog tag i mig som olyckligt vetande fick hjärtklappning, och tillkännagav den saken som jag nästan fick tårar i ögonen för. Han hade flickvän. Min drömprins, den snyggaste killen jag nånsin sett, eller iallafall väldigt nära den snyggaste. Jag blev deprimerad och åkte hem.

Den snyggaste killen jag nånsin sett förresten, han finns att se som jesus på malmö operan. hoho!

Jul, jul. Strålande jul! <3

En summering av ett hetsigt dygn: (och dyng)

Träning igårkväll, med penicillin i kroppen som är relativt slut vilket gör det hela lite mer tröttsamt och hetsigt.
Hem, hem hem och shoooff in i duschen, sminka, klä på sig, gå i raskt takt till tåget. Mot sherwoodskogen! Nej, men nästan. Tegelbruket var slutdestinationen. Oväntat va? Ja, jag ska inte gå dit men den fasansfulla domedag jag hade lämnat bakom mig behövde avslutas på ett (o)värdigt sätt. Alltså, el teglo. Marre med juicen klev på tåget och vi hetsade järnet. Väl framme och inne träffar man en viss Freddan som också var lite hets.
Eftersom jag inte hade köpt cancermedel innan var jag tvungen att (efter juicen, tequilan och ölen) gå på tiggarstråt. Kom inte långt. En fyrtioplussare bjussade sjysst nog på extra långa. Stod och förde ett trevligt samtal om SS-soldater, andra världskriget, demens och grupptryck. Som alla andra normala gör med en gammal skåning på bruket. Sedan dök det, jag vet inte riktigt varför eller hur, upp några glada gossar som visade sig vara från Spanien och Chile. Jag langade spanskan steg 5 och glassade satan. Fick med marre på en räkmacka och vips, dos cervezas para ti. Muchas gracias!
Satt och talade om penis-storlekar med en Panda, om att ta nattbussen med Ax och var bara allmänt packad med resterande Tibble-folk. Kul att komma till skolan idag. Man får väl sätta på sig det där välbekanta "ja, jag vet. Jag är bakis idag och skäms" -leendet som försvar på de skadeglada blickarna. Tegelbruket var alltså en enda stor dimmig hets.
Idag, medan jag hade det där ovannämnda leendet på läpparna, hetsade jag mig igenom ett boksamtal. Där ingen utom tre pers hade läst böckerna i fråga. Det var intressant att se hur mkt skit man kan få att låta som något meningsfullt innehållsrikt tal.
Sedan var det hets till Täby c för att dinera med järngänget, där marre fattades. Vidare hets till berga och träning igen. Den var mardrömsaktig. En pulserande huvudvärk som legat och grott hela dagen bröt nu ut till fullo. Hemsk, extrem och bultandes gav den sig till känna under pp-övningar och matchspel. Antar att man mår som man förtjänar, bultandet var troligen resultatet av hetsen från nattens äventyr.

Och tack ff, för uppvakningen på nattbussen hem. "Man ser så jäkla ful ut när man sover med öppen mun!" Jag vet. Addar lite dregel på det så kommer du inte kunna slafa inatt.

På tal om slafa. Det är dags! Lite HP på den också!

Hetsa vidare, soldater!

and love is not a victory march

Julbord idag i skolan. Vilket betyder att det snart snart snart mycket snart är dan före dopparedan och alla andra trevliga dagar! Jag har något varmt och förväntansfullt i kroppen inför detta lov, som såklart delvis beror på att det är jul. Men också något annat, men jag vet inte vad. Det känns som att det kommer bli ett otroligt bra lov iaf.
Egentligen kan det inte bli annat. Få slippa denna skola, där man varenda dag är tvungen att träffa folk man egentligen bara vill undvika, göra läxor och prov man inte bryr sig ett skit om och behöva släpa sig dit och hem i kyla och regn. Grått alltihopa. Lovet betyder en annan sak också, jag kommer vara frisk! Jag har nyss varit sjuk så det lär dröja exakt en månad tills nästa gång. Wunderbar!

Idag hade vår handledare, aka mensmonstret, en glad dag. Alla vi fromma lamm till elever som nånsin har upplevt hennes mindre bra dagar, vet att en dag som idag skall man värdera högt. Läsning av en konstig spanska text stod på att göra-listan på lektionen. Hästen, den ondskefulle djäfeln, valde snabbt som ögat den karaktär som hade typ två ord per yttrande i texten. Jag blev alltså lämnad åt mitt grymma öde. För att sammanfatta "la madres" roll i texten, kan jag säga att hon var mycket lik mig. Gnällig, pratsam och en komplett bitterfitta. Babblade på som attan, medan hästen fick lägga in vissa små ord som "Claro" eller kanske "Vamos!". Kul lektion. Men den gav mig en tankeställare. Jag ska dö innan jag blir gaggig. Eftersom jag ändå inte ska kläcka ut några avkommor så behövs jag inte längre här på jorden efter jag slutat använda min oerhört talangfulla hjärna.

OVER N OUT, soldier!

Taklampor. Ej till för att användas. Endast vid vissa speciella undantag. Som tillexempel vid paketinslagning, julstädning och julpyntspyssel. Hög tid att tända lampan till helgen rå!

Idag var det trefligt att återvända till skolans mörka liv. Alltid lika härligt att se hästen sippra på en cola, elon sörpla på en festis och mäti smaska på en gratis-toast. Kul som sagt. Även underbart att åka tåg med Cillercarl, som alltid. Hämnden är nära, min vän! Nu är det chillträning för hela slanten. Då är det viktigt att vara anonym och diskret, för att något gammalt insläpat befinner sig i Åkersberga Sporthall vissa tider för att göra exakt samma sak som jag. Lira med stickan.

PS. kul o se gruppen "The dirrty secrets of Åva" på allas vår fejjan. hoho, Gossip girl? Javeist! DS.

You know you love me, xoxo

Jag vill inte vara sjuk en gång varje månad! Så, nu har jag det på svart och vitt också, gud. Eller vill du kanske bli hedrad med stor bokstav Gud? Jag vet inte riktigt varför jag ska hedra dig med det, men som du vill.
(ja, jag vet. Jag kommer bli straffad för detta hediska inlägg. Jag förväntar mig något som svimningen på Amandus konfirmation.)
Jag tror inte på gud. Men jag tror på något, vad vete gudarna. Haha, fattar ni? Gudarna..

Ironi är min ende och trofaste vän när jag är arg eller mer miserabel. Ironi och vredesutbrott. Så, min framtida man, om det nu finns en sådan, nu vet du vad du har att vänta dig i livet. En riktig gammal ragata helt enkelt. En satkärring. Bitterfitta. Det är jag i ett nötskal. Finns vittnen på det.

Ja, ikväll lär bli en deprimerande historia. Vill nästan inte ens tänka på den på grund av den patetiska känsla som sätter sig i fingertopparna. Mina kära päron ska på treflans galej med vänner. Och eftersom jag idag har varit hos doktorn och fått penicillin mot något som jag inte ens vet vad det är och sannerligen inte ens har, så kommer jag få sitta i min karantän-liknande cell som i folkmun kallas vardagsrum. Tjocka i mig chips och ostbågar med julmust till. Mm, jag riktigt längtar efter att få sig mig svälla upp till en stor amerikansk fetboll med fettiga fingrar.

Positiv? Jag vet. Sån är jag! Men, som ni kanske har hört sägas på tåget av Cillercarl: "Man har inga riktiga problem förren man blir tjugofem!"

"jag har kommit på ett bra sätt att tjäna pengar. Jag säljer sånna här falska pokemón kort på särskolor"
Haha, dagens!

Det är ju för tråkigt att vara sjuk. Och inte har man vänner som ställer upp och muntrar upp en heller. I alla fall inte sär-pär som bara dissar!
Nej, inget roligt alls faktiskt. Vaknade upp cirkus klockan 07.04 imorse av att det forsade från min näsa. Ack nej, snor var det inte. Blodet rann, mina lakan färgades röda och min kudde blev nästan dränkt. Att blod kommer ut på ett sådant konstigt ställe som näsan är jag inte så van vid, så jag mådde lite illa. Sedan blev jag lite snurrig. När jag tillslut fattade att det inte slutade bara för att jag önskade så stapplade jag ut till badrummet. Insåg att det var ett dumt drag att ställa sig upp och i ganska raskt takt gå när man inte riktigt är med i matchen, och satte mig  ner för att undvika svimning på kakelgolvet. Där satt jag med blodigt papper överallt omkring mig och försökte komma på något sätt att få slut på eländet. Men icke. När jag ungefär 33 minuter senare kravlade långsamt in till min säng igen var jag helt slutkörd. Jag smackade efter vatten och kunde inte hålla ögonen öppna. Somnade på en gång och låg mer eller mindre medvetslös tills klockan ett, då jag vaknade av ett sms från hästen.

Nu ska jag läsa HP,

Ja, nu har jag och elvan tillbringat förmiddagen i stallet. Där fann vi både ostbågar och chips. Klart att det blir hamburgare! Pluggande eller ej, trefligt var det iaf <3

På väg hem träffade jag en liten glad och otrevlig gubbe aka Cillercarl. Jag tänkte och funderade fram och tillbaka, och har nu kommit fram till en slutsats. Eftersom de inte är mina vänner kan jag kanske möjligtvis göra den hämndaktion jag planerar, som är ganska ondskefull. Lite väl ondskefull för att komma från en moralkäring som jag. Eller som Cillercarl sa idag på tåget, jag har ju faktiskt moral, till skillnad från dem. Den enda nackdelen med det är att om de får reda på vad jag gjort, så kommer hämnden från oppostionen vara alltför farlig. Men, ack. Då har jag ändå fått uppleva den ljuva smaken av återbetalningens sötma på min tunga. Det är nog värt det. Inget att förlora, det gnäggar vi på!

Lungsjön och jullåtar bombarderar just nu mitt sinne. Lite sådär trevligt melankoliskt blir det då, som alltid. Men vill ändå rekommendera er käre läsare om den bästa jullåten som hörs ur min lilla Tryggves högtalare just nu och genom alla tider. Den får mitt hjärta att volta runt sex gånger i mitt bröst och därefter sätta sig i halsgropen tillsammans med gråten, nämligen;

A Spaceman Came Travelling-Chris de Burgh <3

Pax Vobiscum!

Hon är taggad på parmiddag (läs: gamea tibia och playing with fire medan de andra två drar till treat)

Just nu sitter jag hemma hos min käre gnu till vän, dämpish! Efter en trevlig eftermiddag tillbringandes att härma hästens skratt. Hohoho... Unicef har en bra julklappskampanj tycker jag, gå in å kolla själfa då! www.unicef.se/stod-oss/gavoshop

Hello, tell me you know
Yeah you figured me out
Something gave it away
And it would be such a beautiful moment
to see the look on your face
To know that I know that you know now

And all I really want from you is to feel me
It's a feeling inside that keeps building
And I will find a way to you if it kills me
If it kills me
It might kill me

Så är det med detta. Nu attans är det ännu en vit helg för min del. Nivet vad som gäller. No boys, no toys, no drugs!

Peace out

Rubert, Rubert, du är så grann
om jag kunde, skulle jag kela med dig så du spann
lika nöjd som en liten katt
för dig tar jag av mig min hatt
alltid lika positiv och glad
varje dag skulle du få choklad
men tyvärr finns du inte här
och jag önskar att jag var där du är
för i din värld verkar allt så lätt
nollor, ettor och någon melodi från en klarinett
den platsen har jag drömt om för längesen
och kommer drömma länge än
för jag älskar dig, Rubert från msn!

hoho, Amandus jag vet att du känner likadant! Tack för ordet, nu är det självmord!

Pax Vobiscum!

Nyss när jag klev ur duschen här hemma kände jag en märklig sak. Mina överarmar hettade. Dom var superheta. Tyvärr inte på det sättet att alla killar vänder sig om av kåthet på stranden heta, utan helt enkelt varma. På grund utav träning. Av fys slaget. Mina obefintliga muskler förväntades lyfta min enorma kroppstyngd, flera gånger om, på läktaren i hallen idag. Jag antar att de hettande armarna är ett tecken på att det börjar gro några små muskel-frön där inne bakom fettet. Träningsvärk imorgon? Jarå!

I wish that,
I could be
that radical
that radical

Men för att citera allas vår Pärt, "så är det att vara hårdrockare"

Pax Vobiscum!