Fritzl skämten kan aldrig bli tråkiga, så är det bara.

Jag ropade hej lite för tidigt, när jag tänkte att jag skulle kunna vara med på mösspåtagningen imorgon. Det kommer nog fan inte gå. Men vi får se. Kan ju alltid försöka, och hamna på någon av tibbles toaletter a lá ostbåge style och vomitera upp det lilla vatten jag har fått i mig de senaste fyra dygnen. MUMS.
Det är vid sådana här tillfällen jag verkligen önskar att jag hade en katt. När man nu har givit upp all tanke på killar (snacka inte med mig om vems tur det är och grejer, västerås my ass) och när man har febertoppar på över fyrtio grader. Dessa toppar medföljer även uppkastning av de saker jag har försökt att få i mig de stunder då jag kan ligga rakt utan att krampa i ryggen och krupphosta hela tiden. Katten skulle nog stortrivas tror jag allt. Fan att jag förlorade vadet med razz. Tro mig, om jag nu flyttar till Bromma i sommar så ska jag banne mig skaffa mig en egen liten katt så fort som möjligt.

Och därmed basta. JAG VILL HA ROFLMAO OCH ELON OCH MÄTI OCH LITE CHANET IMORGON :'(
trodde aldrig jag skulle sakna skolan.

over n out, soldiersss

Det är något så fruktansvärt fint väder. Därför beger man sig trots slemhosta och snor överallt till Hannie ikväll för grillning :) MYS!

Denna vecka har varit fylld av godis, hästar och skivor. Roliga, dessa skivor. I måndags var det IHLs tur att skrika sig hesa över tre år tillsammans. Även jag skrek mig hes, och höll tillochmed ett fint litet tal för min bästa vän Hannie. Den kvällen var otroligt lyckad och det var mycket roliga människor där.
På skivan i torsdags var det mindre roliga människor, och de flesta av mina vänner gick tidigt. Men inte jag, ack nej.
Även fast jag hade en nykter kväll, och således hade sagt att jag skulle hem relativt tidigt, delvis eftersom jag körde bil och jag skulle skjutsa hem min lärare Henrik. Jag och Robin antog oss i alla fall uppgiften att supa ner Henrik. Hur kul vore det inte att se vår käre svenska och filosofi lärare sitta och lite sluddrande prata om Kant och Edith Södergran med någon stackars elev som inte vill riskera att få ett IG och därför känner sig tvungen att lyssna.
Jag och Robin attackerade tidigt. Lite för tidigt, eftersom Ulf, en annan lärare, ännu var kvar och stod och pratade med Henrik. Eftersom Henrik inte riktigt vill visa sitt ungdomliga krökar-jag som vi alla vet finns därinne inför en annan lärare, mumlade han något om "kanske senare" och "lugna ner er nu..." som svar på våra hetsiga pårop.
Så fort vi såg Ulf lämna lokalen, tog vi några pantersteg (inte svårt att gissa vem som kom fram fortast med sina ben..) och glatt hetsade Henrik till ett tequila race med Robin. Denna bild kommer nog föralltid finnas kvar i min hjärna, och jag är otroligt glad över att jag var nykter och kan minnas den med stolthet. Robin menar att de ska tävla i den som kan hålla masken efter att ha svept denna sexa som står framför dem. Med en gnutta övermod tror han nog att han ska lyckas att slå sin gamla lärare i åtminstone en sak här i världen. Saltet slickas upp, svepet kommer och, endast i Robins fall, citronen äts upp. Henrik skippar helt citronen och står med sitt otroliga stoneface och tittar lite undrande på Robin, som kniper ihop ögonen med citronen i munnen, där lite överbliven tequila rinner ner för hakan. Han är slagen. Henrik, vår käre Henrik, är mästaren på att hålla minen. Det har jag lärt mig under alla dessa år.
För att hoppa några steg framåt i tiden så blir Henrik en aning berusad. Jag är nöjd över att ha lyckats med vårt mål för kvällen, när jag kör hem en gamnackesovandes Robin, en skrattandes Hästlinnea och en pratglad Henrik. Jag vet inte hur mycket han kommer ihåg av våra samtal när jag nu körde honom ända hem till någonstans bortanför Brännbacken (som jag sa till hästen; käpprätt åt helvette), men det går väl att reta honom lite för det iaf. Nästa lektion i svenska eller filosofi kommer bli en plåga för käre Henrik.

Och så, till sist. Hoppas ni får det kul ikväll med att fira Johan. Det hade varit ortoligt kul att vara där, men tyvärr så kallar min "riktiga" vänner på mig. Nä, men seriöst. Tråkigt, men ni får röja utan mig. Jag vill ha fyllesms från hela bunten!

RÖJ GÄRNET, MINA SOLDATER!

Jag vill ut på walkabout i månskenet, men just nu kan jag inte ens hitta mig själv.
Ungefär som när Adam ser Eva springa bort längs gatan, utan att kunna hindra henne.

Jag tänkte då berätta historien om när jag åkte färja mellan Colonia och Buenos Aires. En specifik händelse, en sådan händelse som endast kan behaga att hända mig.
Vi kom på färjan, och där är en del där man tydligen ska slå sig ner i några slags flygplans stolar, för att därefter spendera den cirka timmen det tar för att krossa Rio de la Plata där. När vi går in och ska leta reda på några sittplatser passerar vi även en dörr med toalettskyltar på. Det är tre skyltar, en för herrar, en för handikapp och en odefinerad sak som jag inte tittade närmre på, för jag antog att det var damernas. Jag tyckte nämligen mig se att innanför denna dörr fanns det ytterliggare två dörrar, som således ska innehålla en toalett för damer och en för herrar. När vi sedan hittar en plats att slå oss ner på känner jag hur blåsan är överfylld av Uruguayanskt flaskvatten (ich muss pinkulieren machen!!) och därför beger mig mot den tidigare nämnda dörr. Jag studerar inte skyltarna mer ingående denna gång, utan skyndar lite smått stressad in i gången där det finns två dörrar. Nu ser jag att den ena dörren bara är en dörr med ett lås, helt enkelt något städskåp eller dylikt. Jag tar två snabba kliv mot den andra dörren och rycker upp den. Därinne är det något som inte riktigt stämmer. Det är pissoarer. Och två bås. Det är helt enkelt en herrtoalett. Men eftersom det just nu är till synes tomt härinne, och jag är en ganska bekväm människa som inte riktigt har lust eller ork att gå ut och leta upp damtoaletten när nu blåsan trycker på, går jag raskt in i ett av båsen och kissar. När jag väl sitter där och är sånär som klar, hör jag hur det kommer in ett fanskap, och går INTE in i båset bredvid utan ställer sig till min förargelse vid en pissoar och drar ner brallorna. Varför han nu skulle göra det. Han har tydligen också konsumerat ganska friskt med vätska och står där ett tag. Under tiden börjar jag få lite smått panik och drar på mig byxor och spolar i en hast för att snabbt kunna smita ut efter denna kissnödiga herre. Men ack, nej. Ödet vill annorlunda. Det kommer in två till personer, som inte ens verkar överväga alternativet av en trevlig ensamstund i båset berdvid. Varför ska alla män vara så öppna och oeremitiska? Nej, men se nu kommer en fjärde och mer sluten man, tydligen, för han går in i båset bredvid. Säkerligen för att lägga en kabel, tänker jag, frustrerad och smått gråtfärdig av panik där jag står så tyst som möjligt inne i mitt bås. Hädanefter följer en stund av antiklimax. Jag står inne på toaletten, vet inte vad jag ska göra, i någon kvart eller så. Min kropp har blivit helt apatisk och min hjärna är helt tom på idéer. Jag ser nog ut som en stor fågelholk. Då plötsligt händer något som räddar mig. Dörren till mitt bås hade tydligen inte låst sig ordentligt när jag gick in, och går alltså att trycka upp med lite kraft. Och någon som har kraft i handlederna, det är ju badmintonspelaren Matias. Det är alltså han, tur i oturen, som helt plötsligt öppnar min dörr. Och vilken chock sedan. Där, mitt framför dörren, helt påklädd och med gråten i halsen står jag. När han får syn på mig säger han det enda logiska: "Men, det här är ju herrarnas! Vad gör DU härinne??" Och jag, som i mitt stilla sinne undrar detsamma, börjar hyscha ner honom och knuffa ut honom för att inte bli upptäckt som "peddo-hanna" medan jag viskande säger åt honom att stå utanför och kolla tills det blir tomt, så att jag kan springa ut osedd. Matias, den ängeln, lyder rådet och står utanför mitt bås. Det måste sett mycket underligt ut, en kille som står och liksom betraktar de andra männen när de kissar i pissoaren. Vilket jag också fick höra av Matias när han viskande gnällde utanför. Det tog ett tag, men i sinom tid kunde jag slinka ut från toaletten nästan osedd. Matias fick sedan lugnt och stilla gå in på toaletten och göra sina behov. Alla var nöjda efter denna skräckscen inne på herrtoaletten på färjan.

När jag sedan kom ut kollade jag på den tredje skylten på dörren. Den visade något otydligt märka, för jag vet inte vad. Säkert personal eller något sådant. Den borde tas ner, konstaterade jag och gick och satte mig igen.

Hästen, Robin och Elon bör uppdatera sina bloggar! Notera konjunktiven och utropstecknet!

OVER AND OUT, SOLDIERS