Det är ju för tråkigt att vara sjuk. Och inte har man vänner som ställer upp och muntrar upp en heller. I alla fall inte sär-pär som bara dissar!
Nej, inget roligt alls faktiskt. Vaknade upp cirkus klockan 07.04 imorse av att det forsade från min näsa. Ack nej, snor var det inte. Blodet rann, mina lakan färgades röda och min kudde blev nästan dränkt. Att blod kommer ut på ett sådant konstigt ställe som näsan är jag inte så van vid, så jag mådde lite illa. Sedan blev jag lite snurrig. När jag tillslut fattade att det inte slutade bara för att jag önskade så stapplade jag ut till badrummet. Insåg att det var ett dumt drag att ställa sig upp och i ganska raskt takt gå när man inte riktigt är med i matchen, och satte mig  ner för att undvika svimning på kakelgolvet. Där satt jag med blodigt papper överallt omkring mig och försökte komma på något sätt att få slut på eländet. Men icke. När jag ungefär 33 minuter senare kravlade långsamt in till min säng igen var jag helt slutkörd. Jag smackade efter vatten och kunde inte hålla ögonen öppna. Somnade på en gång och låg mer eller mindre medvetslös tills klockan ett, då jag vaknade av ett sms från hästen.

Nu ska jag läsa HP,