jag har som sagt köpt två nya spandexbrallor och ett gymkort. var på poweryoga precis innan jag blev sjuk. eller så var det den som gjorde att jag blev sjuk med alla jävla dödande ställningar man skulle inta. utgångspositionen liggande hunden el vad den hette, där man helt enkelt skulle stå på alla fyra med röven upp i taket så att allt blod strömmade ner i huvet på en, var helt jäkla värdelös för både kropp, sinne och själ kunde både jag och syrran konstatera. när vi sedan kom till en liggande sak som jag inte har en aning om namnet på, så vi kallar den "den döende lårmuskeln", sa instruktören den första vettiga saken på länge. "denna ställning kan få er att känna lite aggressioner komma ut ur kroppen" i min hjärna: "döda mig, döda mig, döda mig, eller ännu bättre döda henne, döda henne, döda henne..." seriöst, mitt ben var vridet på något sätt framför mitt huvud, som btw låg rakt ner i mattan, och det andra benet sträckt bakåt medan hela jävla rumpan skakade som en stackars brylepudding på vibrato. när jag sneglar åt sidan för att kolla in syrrans brylepudding ligger den helt lugnt och stilla på sidan, och hon har intagit min faavoritposition. fosterställning. tydligen var detta ingen acceptabel aktion, utan instruktören kom sval som en bris och puffade in en liten filt under emmas rumpa och sa med sin lugna röst att höften måste vara rak och tryckt mot golvet. emma ger mig ett plågat ögonkast och lägger i smärta ner pannan på mattan igen. sista övningen var nog det bästa. man skulle ligga på rygg med benen upp i luften, för att sedan rulla upp på typ skulderbladen/nacke och skjuta upp rumpan i luften. tror någon att vi lättsamt kunde gunga upp på detta sätt? troligt. det lär ha varit ett nöje för alla dessa poweryoga-människor som fick se två rumpor förtvivlat åka fram och tillbaka när vi i desperata försök misslyckades totalt. efter ett tag hör vi några spridda fniss och instruktörens inte längre så lugna röst som säger att om man inte klarar av att komma upp kan man bara ligga med benen rakt upp i luften. jag försökte stönande räta på knäna utan att lyckas. "ja, eller bara så rakt man kan" hörs en lugn röst från andra sidan salen. jag ger upp med en suck och låter benen dunsa i marken.
tills nästa gång så ska jag och emma introducera en ny position, som man alltid kan återgå till när man vill. den ska heta "gråtande barnet" och betyder fosterställning. när man lägger sig i den ska instruktören komma och klappa en på axeln. och då får man äntligen gå hem.

just nu ligger jag och kollar på söta valpar, kattungar och furbees på youtube medan det ligger en snusandes man bredvid. älskar mitt liv