Ja, ni vet nog alla att kvällen i onsdags är en liten dimma. Men trevlig dimma för min del, vet inte men kanske gjorde så att andras dimmor blev lite mer åt det tråkigare hållet. Sånt är livet!
Det trevligaste som hände var nog att jag "tappade bort" min scarf. Upptäckte dagen efter att den absolut inte gick att finna i mitt hem. Kom fram till att jag måste glömt den hos casa Rocksten. Elon kom hit, och vi skulle projektarbeta. Hon fick mig att brutalt inse sanningen. Jag hade tydligen frågat om jag skulle ha scarf eller inte inne på tegel, när vi stod i garderoben. (Garderob? Tänkte jag och försökte återkalla detta fina minne. Misslyckades.) Eftersom elon inte tyckte att jag skulle ha scarf måste jag alltså ha lagt in den i garderoben. Men däremot inte fått med den hem. Efter några tårar och missnöjda utrop här hemma kollade jag för säkerhetsskull igenom väskan igen (som jag hade letat igenom tidigt på morgonen). Där låg den, alldeles röd och fin och riktigt sken i väntan på mig. Min älskade scarf är alltså återfunnen!
Det var otroligt trevligt att vara hos Bambi innan också, även om jag bestämt skulle häva i mig dricka och sedan försöka föra ett normalt samtal med el papichulo som kom hem i lagom tid till "I kissed a girl" och allmänt omkringhoppande. Gick väl sådär kan jag tänka mig.
Elon och Bambi var dock inte mycket bättre än mig, enligt mitt tycke då. Bambi vinglade runt med en kamera i handen, och satte sig tillslut till rätta i soffan med halvöppna ögon och lite dregelvarning i mungipan. Elon dansade runt på det hala (?) golvet och ramlade lite då och då. När mäti och alle kom kan det alltså inte ha varit en alltför vacker syn där ute i garaget...

Hade dock en svår saknad. För det första Marre, som alltid har varit min slir- och bundsförvant när det gäller onsdagar på bruket. Fällde nog en och annan tår inne på toan tillägnad henne. Sen så var det en liten kissi, som nu har blivit stor, men också sjuk. En till som är sjuk är min käre häst! Saknar henne brutalt just nu, och igår var det nästan outhärdligt. Under den tiden jag fortfarande var vid någorlunda medvetande iaf. Spring spring spring!

Träningen igår blev som förväntat en allmänhetens åkning för min del. Men det kan vara bra det också ibland.
Idag och ikväll är det vilokrav som gäller. Aladdin, Cave Supinum och kanske möjligtvis lite ostbågar på det. Bara för att lindra mig själv!

FRED UT

ABSTINENS
Hej, jag heter Hanna och har ej steam på min dator. Förbannade jävla dator. Jag har ej heller kunnat finna Call of Duty skivan. Fodralet, alltså själva spelet trodde jag, fann jag i vår hylla vid den stationära. Men, när jag väl skulle ta och köra igång det hela lackade jag ur. Skivan är spårlöst försvunnen. Jag misstänker att käre bror Orvar har något med saken att göra.
Jag som tillomed förärade honom med ett besök av min egen höga person. Fick några glädjande stunder vid hans steam och halflife och därmed härliga, underbara cs source. "MEN KÄFT JAG VILL VARA CT"
Sedan bjöd jag min käre bloodbrother på pizza i otroligt coola hägernäs centrum, för att därefter bege mig hemåt.
Bra d(r)ag.

Nejförfan nu blire lite latin på det!

Emilies Urug bor JÄTTElångt bort. Min Urug bor jättelångt bort. Dom andras Urugs bor långt bort. Hm, det kommer bli bra det här med Uruguay!

Ser faktiskt redan själva flygresan framför mig. Vilket nog är bra, eftersom jag misstänker att jag kommer missa den ganska stort i verkligheten, som jag brukar göra.

Jag och Emilie sitter inklämda i två små stolar längst in, innanför en stor tjock inhemsk Urug som ska återvända till sin barndomsby efter tjugo år. Detta vill han absolut dela med sig om och babblar snabbt på spanska med vilt gestikulerande händer och yvigt kroppspråk, med stackars hästen som sitter berdvid och svarar på knagglig spansk-engelska. Och inte får hon någon hjälp, jag halvligger nämligen i en nackbrytande position vid fönstret och slafar djupt med lite dregel i mungipan. Bakom oss sitter Robin, Elin och Jeanette. Elin sitter lugnt och läser en bok, och Jeanette lyssnar ostört på musik. Robin däremot. Han kan absolut inte sitta still. Inte heller sysselsätta sig på samma sätt som hans båda flygkamrater. Därför har han böjt sig över Elins säte, lutar sig mot Jeanette och följer spänt konversationen (eller monologen) framför där Emilie nu skräckslaget försöker väcka mig med diskreta puffar. Robin försöker uppmärksamma denna roliga scen framför honom genom att peta på Elin om och om igen, som efter ett tag blir fly förbannad och frågar vad han i helsike vill. Därefter följer en lång konversation om varför det är viktigt att kunna komma in i en bok och därefter inte bli störd, och spårar ur lite med köttbullar och pyttipanna som kommer in från ingenstans.
Matias har en helt annan situation att överleva framför Emilie och en halvt medvetslös mig. Han har nämligen fått den oturen att hamna mittemellan de två medföljande lärarna. Katarina och Kristina är mycket intresserade av Matias Bolivianska ursprung och hans intresse för spanska språket. De insisterar på att ha ett litet mini-test med realia och grammatik kombinerat med uttal där på planet. Däremot har de svårt att förstå reglerna i badminton när Matias desperat försöker undkomma detta inferno av spanska-glosor med ett byte av samtalsämne. Han lyckas därmed inte, och försöker desperat med andra metoder. När han kikar över axeln får han syn på Emilie som har samma hjälp-mig-någon-snälla blick i ögonen och förstår hennes situation med den tjocke Urugen. Lösningen kommer helt naturligt. Robin, som nu har börjat få sina vanliga abstinens besvär eftersom måltiden på planet dröjer lite extra, tar tag i första bästa stol framför och rycker till hårt. Där sitter jag, sovandes, och faller rakt ner i Emilies knä med en duns. Hon i sin tur råkar spilla ut sin cola som hon för närvarande sipprar på mellan sina "Sí" och "Claro", och den hamnar rakt i Katarinas hår. Urugen som ser detta, och visar sig vara en otroligt hjälpsam prick, ställer sig genast upp för att plocka fram servetter och torka den blonda kalufsen. Kristina hoppar raskt upp för att hålla en lektion om vett och fason i andra kulturer för mig och Emilie. Matias ser sin chans och smiter snabbt förbi henne, med sann badminton anda, och snor raskt åt sig Urugens plats berdvid Emilie. Jag ligger fortfarande och sover i hästens knä, och hästen själv har nu vänt sig till matias för att diskutera senaste Andra Avenyn avsnittet, då Krisitna inser att hennes föreläsning endast följs av den tjocke mannen, som nu har slagit sig ner bredvid en hänförd Katarina. Kristina slår sig ner för att leka lite matchmaker, och presenterar sig själv och Katarina som stjärnlärare på en superskola i Sverige. I samma ögonblick börjar maten delas ut, och Robin slukar glupskt både sin egen och min måltid, eftersom jag fortfarande är försjunken i en närmast trollbunden sömn. Elin kan lugnt återgå till sin bok, och Jeanette har tagit av sig hörlurarna för att diskutera Nya Zeelands nationalrätt med Robin.
Allt är återigen frid och fröjd i SK3A.

Hoppas att Uruguayaner har bra tålamod...

Förlåt, men fyfan vad allt suger hästballe just nu!
(inte din, hästen!)

Nu ska jag låta natten återigen omsluta mig med mer mardrömmar, badningar i sitt eget svett och frossa. Lite feberhallucinationer på det så är mitt liv fulländat. LOVE IT

My deepest horror
and I know I aint supposed to cry
I'm safe from sorrow
Let me down gently
let me down gently
  let me down gently..
I'm too young, too afriad of heights to make the jump and fly

Kom och tänka på en kul sak som hände i lördags på den där festen i skarpäng. När jag var lite förfriskad kom vi på att jag hade glömt en fantaflaska nere i källaren där en stund av kvällen hade spenderats. Glad i hågen som man var skuttade jag lite småfnissande ner för trappan, och fram till dörröppningen. Får redan innan jag kliver in i själva rummet syn på den kvarglömda flaskan i fråga, och skrattar till för att sedan högt och ljudligt utbrista för mig själv: "Ja, där är den ju!" och sedan garva lite till åt min egen glömskhet. Vid detta laget hade jag nu tagit de två steg som krävs för att komma in i rummet, och helt oförhindrat kan se sofforna som finns till höger. Därför vrider jag lite snabbt på huvudet, och inser att rummet inte är tomt. Det sitter cirka fyra smått chockerade och roade personer bekvämt i soffan, endast för att bevittna detta fullständiga stolpskott som kallar sig Hanna. Jag hinner dock aldrig se eller höra deras förmodade skrattanfall, utan sliter snabbt åt mig flaskan och mumlar ett "hejhej" innan jag så fort jag bara kan lämnar rummet.
Jag kommer inte bli förvånad om naturnördarna på Åva snart kommer invardera vår skola för att hämta mig till närmsta psykhem. Det var helt enkelt en trevlig utskämningskväll, nästan i stil med "SPRING" eller dylika gnu-händelser.

Vill även dedikera en tanke till Hästen, som just nu sitter och kämpar med vår spanska läxa. Hon är riktigt duktig på spanska hon! (läs: jag skriver av dig imorgon, equus!)

Har btw kollat innebandy från Västerås idag. (ohoj!)
Bästa citatet nånsin:
"En kavalkad av målsumpning" (Kokochas beskrivning av Västerås spel) Stämde dock ganska bra in, förutom en grym Mattson!

Slafa sött mina soldater!

  Har funderat på namn till min framtida katt. Eller kanske framtida katter. Kommer antagligen inte bara nöja mig med en när jag väl bor själv resten av livet. De jag har funderat på är tagna allihopa. Mercedes, har ju alltid varit det ultimata namnet, men det är även namnet på en annan katt som fanns i min barndom. Så, det skulle kännas lite fel. Däremot Serafina Pekkala. Efter en viss häxa i en viss bok. Det skulle vara fint faktiskt. Om det skulle vara en killkatt skulle den nog få heta Dumbledore eller Styrbjörn.

Tycker så mycket om mina små gnuar. Däremot inte när man är så otroligt trött och lite smått onykter efter en kväll med slir i skarpäng, och dom ska börja tjafsa om saker. Jag fick sova i etapper när min mobil vibrerade med jämna mellanrum och bara lös ut de svarta bokstäverna med uppmaningar från det där jädrans matchmaking paret. Funderar skarpt på att byta nummer efter denna natt, och absolut inte ge det till Denise!

Men nu är det snart match, tagga och fokusera! Grymt soldater!

Nu är det Lets Dance på televeisionen. För er som vill se Blondin-bella i egen hög person strutta omkring med högfärdig blick. Btw, nämnde jag att hon är min idol? Funderar på att åka dit nästa program för att få autograf. Eller inte, kanske kör en äggning ala Hästen själf!
Har också varit lite chaufför ikväll och langat hit bror plus mor och fars bästisar från Svinninge. Det trevliga med det var att jag fick köra runt i vår stadsjeep, och att det vankades kladdkaka till efterätt. Fest!

Skolan igår och idag har varit trevlig, eftersom jag och hästen langade ultimata fikat igår eftermiddag. Satt och ordbajsade i tre timmar på ett café, vilket innehöll nyårsprat, pojkbekymmer och jobbfrågor. Även en och annan kanelbulle, chokladboll och hallonpaj slank ner emmelanåt. Därefter bar det av mot, håll i er, Donken! Eftersom jag skulle träna (bra att jobba bort fettet) och inte orkade käka middag på Riddarvägen tog dineringen denna afton form av hederlig cheese. I alla fall, bra och mycket trevlig eftermiddag.

Det är faktiskt lite roligt i skolan med hästen, elon och mäti vid ens sida som de trogna vapenbärare de är.

Mys vidare kampfränder!

Ja, så sitter man här igen. Nersjunken i soffan, med sing a long reprisen på teven och fejjan på datorn. Smaskar i mig det sista av julgodiset. Och den där vardagskänslan kommer över en. Nytt år, nya drömmar och nya förväntningar. Men tror att detta år kommer bjuda på många trevliga, och kanske otrevliga överraskningar.

Har spenderat denna dag på ett otroligt gynnsamt och meningsfullt sätt. La mig i soffan, tog fram min gode vän Den Skarpa Eggen och började läsa. Hann väl komma till Iorek Byrnison och grabbarna när mina ögonlock tungt föll ihop. Därefter väntade ett stadie av total koma och maxat dregelläge. Snuvig är man också. Så, mysigt var det att vakna upp en timma senare i en pöl av diverse kroppsavsöndringar. Mums!

Nu såg jag att det snart är Top Model 11 på trean, kan bli kvällens höjdpunkt. Det och mitt väntade sms från Hästen, som ännu inte svarat. Hoppas hon överlevde nattens eskapader på Bruket. Men en äkta hästsoldat som den kvinnan borde stå pall för trycket.

Hade en fruktansvärt trevlig kväll med mina vackra små Gnuar igår. Trots pinsamma diskussionsämnen och många trötta hostningar var det som en bal på slottet. Alldeles, alldeles..underbar! Nyårsnatten har blivit ältad jag vet inte hur mycket nu, vilket betyder att vi är redo för nya strapatser. Tycker dock att det är så trevligt att umgås mycket med dessa söta gnuar såhär på lovet!

Nej, dags att återgå till Sing a long, eller kanske boken!

Idag är en mycket speciell dag. Inte bara för att det är någon med ett otroligt vackert namn som har namnsdag idag, utan också för att det finns en liten häst någonstans ute i världen som inte är så liten längre. Hon är faktiskt ganska stor. Nitton år för att vara exakt! Grattis min käre häst, elvan, empan... Du är bäst! :)

För att sammanfatta detta lov kan jag säga känslosamt. Nyår var en kaskad av känslor och tårar och glada skratt och pussar i masslass. Likaså Amandus födelsedag, annandag jul och mellandagarna.
Och så blev det den dagen jag har vetat skulle komma, men inte riktigt tänkt att den är här. 1:a januari. Jaha? Tänker ni nu. Bakis, trött eller bara allmänt ångestfylld för nyår eller vadå? Nej, faktiskt bara två av de sakerna och en helt annan sak. Marre styrde sin kos mot varmare breddgrader. Hon lämnade kyliga Sverige för att vara borta i tio veckor. Det är inte helt okej enligt min mening. Därför blev det några extra tårar fällda på nyårsnatten och kvällen. Jag saknar henne redan och är hela tiden på väg att skicka iväg ett mess eller ringa upp för att prata skit, men kommer sedan på att jag inte får göra det förrens om cirka nio veckor och tre dagar.

Men, nog om tråkigheter. Vad hände med killarna och nyårslöftet? Det går som smort. Jag känner att jag verkligen ska hålla detta löfte året ut. Jag tjänar ju faktiskt en katt på det också!

Nu är det dags för Den Skarpa Eggen, kriga vidare soldater!