Jag är trött. Tror stadigt på att min käre vän satamaja har sömn-apné. Därför kunde jag inte fullt ut utnyttja de fem timmars planerad sömn som vi skulle ha intagit inatt. Men det gör inte så mycket, eftersom den resterande afton av denna dag kan jag bara ligga och mysa i min soffa utan att behöva röra mig längre än en meter.

Jag har träffat en dröm. Grabb. En drömgrabb. Nu tror ni käre läsare att jag äntligen har funnit den rätte mannen i mitt liv och kanske dejtar någon eller, som det så charmigt heter, är på g med honom. Ack nej. Tyvärr är det inte fallet. Igår drog två trötta och slutkörda satamajor in till den stora staden, för oplanerade äventyr. Hamnade inte så oväntat på wokhouse, och sedan på hirschenkeller. Där fann jag min man. I dimman och ruset stod han bara där, och pratade i telefon. Jag kände vittring. Lät jaktinstikten ta över och jagade efter honom på dansgolvet. När vi äntligen dansade på tu man hand, började vi småprata lite sådär roligt som man gör ibland och inte ens hör vad den andre säger, typ; -Vad heter du då? -va?? -vad heter du då? -VA?? -VAD HETER DU DÅ? -jaha, ja jag var på panduro idag!
Men vi halvpratade lite grann iallafall, och jag smälte. Han hade liten gullig dialekt, och var från jönköping. Han jobbade med film så det var därför han var i stockholm. När vi hade pratat ett tag så skall man väl enligt regel börja dansa lite mer intimt, iaf enligt mina regler. Men han suckade tungt, drog tag i mig som olyckligt vetande fick hjärtklappning, och tillkännagav den saken som jag nästan fick tårar i ögonen för. Han hade flickvän. Min drömprins, den snyggaste killen jag nånsin sett, eller iallafall väldigt nära den snyggaste. Jag blev deprimerad och åkte hem.

Den snyggaste killen jag nånsin sett förresten, han finns att se som jesus på malmö operan. hoho!

Jul, jul. Strålande jul! <3