Mr Atwood

but you’ll always be my hero
even though you’ve lost your mind



snart så. snart så står han där på min uppfart. i wifebeater, grå hood och skinnjacka. lutad mot muren och tittar upp på mig med de där hundögonen och jag lånar honom min tändare. Ryan. snart så.

million pieces

idag blev jag glad. glad i hjärtat faktiskt. ända in i min lilla dysfunktionella blodpump. så nu längtar jag bara till december. helt otroligt mycket. och snart är julen här, och nyår och allt sådant där festligt!
efter att min gråa själ fått sig ett uppryck fick sig däremot mitt humör en törn som hette duga. efter dagens thaibox-pass med sis kom jag hem och tände massa ljus, värmde lite soppa och började söka efter bröd. skafferiet hade endast ett paket med mögliga taco-bröd att erbjuda. frysen däremot, hade två stora, fina och härligt vita rostbröd i förvar. nu är bara problemet att jag inte har någon brödrost. den jag hade innan grabben flyttade in pajade ju och var för övrigt den värsta maskinen i världshistorien, så den ställde vi undan. ställde undan! min hjärna började gå på högvarv. var fan ställde vi den äckliga, fula och ohyggligt irriterande brödrostjäkeln?? började söka igenom garderoben, som med all sin skit därinne rimligtvis borde vara den platsen vi ställt musse pigg-rosten. klättrade in bland pantburkar, flyttkartonger och kläder med elefantkliv. slet ut flaskor, skjortor och kartong efter kartong i riktig extreme home makeover anda. tillslut kikade jag upp över kanten på hyllorna och där, där i en järnia-påse stod den och skimrade sådär magiskt. med musse pigg fult flinande mot mig. suckande klättrade jag ner från kartongen jag stod på, klev ut över all bråte och tryckte i två brödskivor. nu ska ni få höra varför jag avskyr den där brödrosten så mycket. varje gång det är klart och spaken åker upp ljuder en liten trudelutt, liknande glassbilens polyfoniska tuta, genom hela lägenheten högt och tydligt. så om man som jag gick upp och åt frukost klockan sex varje morgon i ett halvår och varje dag började med denna ofantligt osmakliga och genomskärande melodi så lovar jag, du kommer vilja kasta ut den genom fönstret alla mornar du ska rosta bröd. inte nog med det. den har gått sönder också, så att spaken inte sitter kvar av sig självt när man drar ner den längre, utan man måste stå och hålla ner den på exakt samma ställe tills brödet är färdigrostat, och om man bara råkar låta spaken åka upp någon millimeter så sätter musiken igång. om man då trycker ner spaken igen så blir tonerna alldeles "trötta" och falska eftersom den lägger energin på att rosta brödet igen.. detta fick jag alltså genomlida återigen denna kväll, bara för att jag ville dricka lite te, äta lite soppa och rostat bröd till..
ska önska mig en ny brödrost i julklapp.. det kommer inte bli kul imorgon bitti...



i'm sure it'll never happen again

i'm getting what i want in the end

yes i'm sure it'll never happen again

what i want in the end

what i want in the end in the end, say


never alone, always alone

skönt att jag kom in i martinas port i lördags. sakta men säkert kommer mina förbättringar. fick lite quality time med bror också, kostade bara en p-bot. imorgon; HARRY med sis. heldag med systrarna jak kan alltid bli bäst.

fearful eyes watching all around,
all this time with no heart and you never cry
where's the power in that? It's not right, sending signals of shame
I once knew, so did you


robinson

ligger i soffan o glor på robinson, lanar på tv4.se/robinson och stalkar robinson-eriks blogg. jag älskar robinson. men frågan är om jag älskar robinson eller robinson-erik lika mkt som denna person som har kommenterat på hans profil på robinsonsidan? jag garvar högt här i lägenheten atm..

Hejaf 1 vecka sedan
Hej Erik, jag älskar dig. Dina ögonbryn är lika bastanta som fårens klövar.

Mata mina barn


haha. snälla erik kan du inte mata mina barn?


forever and always

don't you worry
it's gonna be alright
'cause I'm always ready
I wont let you out of my sight

forever and always,
I'm always here




and if I let myself go I'm the only one to blame

fin helg har det sannerligen varit. trötta ögon, blåa knän och två krossade fingrar är resultatet som stirrar stint på mig i spegeln idag. och undrar vad som blev av mig egentligen.
fredagen spenderades i solna och på söder, med famous röda läppar och ett alltför torrt vin. marre var kartläsare och jag navigerade oss rätt i händerna på en bunt småpojkar. skoj! lördagskvällen blev en härlig återvändo in i dimman med min gamla elon och alla andra riktigt trevliga filurer. den största frågan kvarstår dock, varför jag tyckte det var kul att ha på mig ett par gamla 3D glasögon utan glas HELA kvällen. och då verkligen konstant hela kvällen, även när vi snubblade in på krogen och vakten gav mig ett märkligt ögonkast. vidare på tunnebanan när jag knappt kunde hålla ögonen öppna och så slutlligen på nattbussen där jag totaldäckade med en surrande mobil i fickan. jag tror jag kan citera mig själv "allting känns typ som en film i dom här, det känns som att allt är med på teven" och petar på bågarna. denna dag har spenderats i soffan med köttfärssås, makaroner ägg och pyttipanna. pallrade även ner min pösiga rumpa till gymmet för ett afro-power pass, ganska skönt att göra nånting iaf.

Ah, the night is calling?
And it whispers to me softly come and play
Ah, I am falling
And If I let myself go I'm the only one to blame

I'm safe

Up high
Nothing can touch me
But why do I feel this party's over?
No pain
Inside
You're like perfection
How do I feel this good sober?



whiskey lullaby

hade en bra kväll igår, med gamla vänners sällskap både irl och på skype. var dock lite osocial på skype tror jag, lite trött alltså... ;) kollade på film oxå, The social network. hann inte se klart den men tyckte den var helt ok.
trevlig helg framför sig, ikv solna, imorgon kista och dessutom är jag ledig på dagarna. SKÖN HELG <3
den här låten är tillägnad cillercarl för igår; hoho


The rumors flew but nobody know how much she blamed herself

For years and years she tried to hide the whiskey on her breath
She finally drank her pain away a little at a time
But she never could get drunk enough to get him off her mind


la tortura

bakade muffins igårkväll. sjukt många bakade jag, av gammal vana. mår illa, finns ju bara jag här som äter upp dom nuförtiden. men tänkte ta med mig några till joöl ikv, vi ska gå å se I rymden finns inga känslor! åh som jag har längtat för att få se den! jag kommer nog älska den jag vet.
tänkte ta en löprunda i spåret strax, kan ju inte bara sätta i mig massa muffins liksom.. hehehe eller? åh igår hade mitt internet pajjat. jag som hatar att fråga om hjälp tyckte att jag skulle lösa det själv. det gick fan inte, gjorde verkligen allt från mycket krångligt till så lätt som att dra ur sladden ur routern. till slut la jag stoltheten åt sidan och ringde till tele2. fick prata med en snäll grabb som frågade lite frågor om allting, o sen kom den klassiska "har du dragit ur sladden ut modemet?" Javisst, det hade jag ju gjort sa jag medan jag sneglade mot sladdhörnan. och fick ett mindre ångestanfall sekunden efter. jag hade ju bara dragit sladden ur routern, inte själva modemet som låg lite bakom allting. Fitta. jag kröp ner på alla fyra under bordet och åtgärdade raskt problemet utan att nämna ett ord för den fortfarande babblande supporter killen. och vips så funkade allt igen! "oj nämen nu funkar det plötsligt, tack så mycket för hjälpen hej svejs!" utbrast jag och la på luren till några framstammade "men.. men vadå?.."
så det kan gå! nu på med spandexbrallorna och löpardojjorna!

No sólo de pan vive el hombre
Y no de excusas vivo yo


RSS 2.0