tegeldiss

För första gången i hela mitt liv (känns det iaf som) är det jag som åker hem istället för att dra till tegel. Vilken jävla bangare jag är, när tillochmed min grabb från strängnäs drar dit. Jaja, jag litar på att ROFLMAO-crewet tar väl hand om honom. Han kunde inte vara i bättre händer, om jag får säga det själv.
Hästen tyckte att jag hade dåliga uppdateringar. so so.
Idag tog jag tag i saken. Jag ska slinga mitt hår med lite blonda slingor. Har velat göra det länge, men eftersom jag är en människa som skjuter upp allt i sista minuten (speciellt shopping, manikyr, pedikyr, skönhetsvård och dylikt.) kom det inte för mig att gå till en frisör förrens idag. Ett stort steg mina vänner. Min mor brukar vara den som bokar tid hos frissan åt mig, hämtar upp mig med bilen ngnstans, skjutsar mig dit, tvingar ner mig i stolen och sedan betalar kalaset. Eftersom jag nu har flyttat hemifrån och därmed skall betraktas som en självständig, vuxen människa bör jag alltså ta hand om mitt hår själv. Bara det att jag inte orkar bry mig. Men, idag brydde jag mig äntligen så pass mycket att jag pallrade mig ner till närmsta drop-in salong. Detta krävde stora ansträngningar av mig. Jag kommer dit, ser att slinga+klippning finns för ett mycket överkomligt pris just här och jag kliver in med säkra steg. En tjej frågar vänligt om jag vill klippa mig, och försäkrar att det finns tid. När jag får ur mig "slingning?" efter en minuts tvekan, ser hon mycket konfunderad ut och ger mig en lång blick. Efter en stunds betänketid berättar hon att eftersom salongen stänger sex, och klockan nu är närmare halv sex, hinner de inte med att färga håret på mig. Jag mumlar fram ett tack och skäms som ett djur. Jag är helt enkelt inte gjord för att vara kund på frisörsalonger, pedikyrsalonger, manikyrsalonger och allt vad det nu heter. Kan ingen komma hem och fixa håret på mig nu bara?
GONATT <3



dör

MAMA SAID


Jag har köpt jättefina nya kuddar till min soffa från indiska :))) Jag har älskat dom hela helgen typ.

Idag har inte varit någon rolig dag. Därför sitter jag just nu i min soffa, tittar på vänner och drömmer om ett annat liv. Rökelserna och ljusen är tända och min buddha står i en beskyddande position i mitt vardagsrumsfönster. Snart ska jag laga lövbiff. Lövbiff. Jag. Kött. Lövbiff. Det kommer gå bra? Hoppet är det sista som lämnar människan. Jag tror på mig själv... Jag vill skicka krya på dig önskningar till min far, min häst och slutligen till mig själv. Tack!

jag vill bara vara där igen, märks det eller?

 


Eragon

Har försökt kolla efter någon anständig utbildning på internet, men jag fann ingen passande.. Det är sjukt svårt att hitta någon som passar mig. Kan det inte bara komma upp en kurs på SU som heter Lingvistik/Författarskap/Journalistik och som har tillräckligt låga intagningspoäng för att jag ska kunna komma med... vafan!
Har också suttit och kollat resor som jag och min käre bf kanske ska göra i sommar när jag är klar med jobbhelvettet. Efter att ha drömt mig bort om alla dessa vackra stränder på Filippinernas hundratals öar, kollade vi hur vädret skulle vara där i sommar. Juli. 19 regndagar i månaden. 18 åskdagar i månaden. FML.
NU VILL JAG VARA FRISK OCH KRY IGEN!
PUSSSSSS



vill dock helst inte åka på någon liknande båtresa igen


<3

Om jag kunde drömma

Sitter här i min soffa och hatar mitt miserabla liv just nu. Har typ hundra graders feber (minst) och det känns som att tre stora skogshuggarmän med motorsågar vill ut ur min hals just nu. Det låter som det när jag pratar också. Najs.

Har nyss läst cosmopolitan. Varför läser man ens sådana tidningar? Hur patetiskt omvänd, frånstötande och helt verklighetsfattig samhällsbild målar inte dessa tidningar upp? Jag bläddrar intresserat igenom detta magasin, skumläser sida efter sida med sminktips, sexkalendrar, relationsexpertisråd, b-kändis intervjuer och vårens trendtips, när jag helt plötsligt sätter halstabletten i vrångstrupen. Mina ögon tåras och jag måste blinka några sekunder för att förstå innebörden i vad som står att läsa framför mina blå. Denna tidnings hela existens får mig plötsligt att må illa, jag känner en obehaglig ilning längs ryggraden och tillochmed håret på mina lår reser sig i skräck (det säger ganska mycket, eftersom jag rakade låren senast igår). Förklaringen är enkel, och jag tror att många människor därute led lika mycket som jag när de läste denna artikel.
Rubriken lyder: 6 kändispar vi aldrig glömmer.
1. Kate Moss & Johnny Depp
2. Courtney Love & Kurt Cobain
3. Jannike Björling & Björn Borg
4. Britney Spears & Justin Timberlake
5. Gwyneth Paltrow & Brad Pitt
6.... skit i resten!! Hur fanimej kan man sätta Gwyneth och Brad Pitt som ett kändispar vi aldrig glömmer, framför Aniston och Brad??? De är ju kändisparens kändispar! Det är så overkligt, otroget, frånstötande och chockerande att jag bara häpnar. Jennifer Aniston och Brad Pitt, det par alla bara väntar på ska hända igen, den anledningen till att vi alla vill se Angelina paparazzi-fotas med slitna mjukiskläder, solglajjor och en påse munkar i ena handen och en starbucks mugg i den andra med skriften "DUMPAD" över huvudet. Jag har helt tappat tro på dessa magasin. Efter att ha läst detta uppslag bläddrade jag håglöst vidare, utan att tro på vare sig sextips eller makeover repotage längre... Well, it's your loss, Cosmo!

saknar <3


RSS 2.0