Okej, sorry riktigt längesedan man skrev ngt. Har haft mycket, okej? Min fina pojkvän hänger här på tok för mycket... ROFLMAO crew likaså. Men jag tycker ju om det så mycket att det är svårt att säga nej.
Sitter här i soffan och gråter över mitt lår. Min käre grabb är nämligen kvinnomisshandlare. Vi var i helgen och besökte Joel i Mariefred, mycket trevlig helg fyi, och igårkväll var en kär gammal häst på smygondskehumör. Hon är ganska ofta det. Emilies smygondskehumör="jag vill jättegärna göra något elakt och retigt mot en person, men jag vågar inte göra det själv för jag vill inte få skit för det, så jag viskar till någon annan att göra det." Emilie viskar i Andreas öra att de ska putta ner mig i snön utanför Joels hus. Men sedan kommer hon på att det inte är roligt när jag är arg på henne, så hon ångrar sig och säger till stackars Andreas att göra det istället. Han nappar självklart på idén, jag vet inte riktigt hur han tänker ibland men han verkar inte vara lika rädd för min vrede som alla andra, konstigt nog. Han nappar i varje fall på idén, ställer sig mitt framför intet ont anande mig och knuffar för kung och fosterland. Jag, som oskyldigt stått och pratat med Joel om Orions svärd, faller handlöst bakåt i vad som endast kan beskrivas som en graciös gymnastikuppvisning. Det ingen hade tänkt på var en marshallhållare av robust metall nedtryckt i snön precis bakom mitt ena lår. Eftersom mitt lår inte heller är det minsta träffar såklart två av hållarens uppstickande metallstänger min kropp. Smärtan var nästan outhärdlig, och Andreas fick sin beskärda del av grinighet sen också. Det var NÄSTAN outhärdligt tack vare alkoholen som flödade i min kropp vid detta tillfälle. Ibland blir man glad!
Nu har jag klippt ihop en vacker film från Thailand också. Hade några videor på min kamera som förtjänar en ärofylld stund i rampljuset.
Nej, dags för The Sims 3! (ja, man blir helt fantastiskt beroende och ibland känns det som att jag lever i en The Sims värld...)

PUSSOKRAM