Fools Garden
I wonder how, I wonder why
Yesterday you told me 'bout the blue blue sky
and all that I can see, is just a yellow lemon tree
<3
This piece of poetry is meant to do harm
Hemmafest?
Ja, Elvan och Elon, vad röstar ni för då?
Med lätta steg skuttar jag ner för trappan. Tänderna värker för varje gång mina fötter tungt landar i marken, och jag ger ifrån mig små ljudliga "hick" på ungefär varannat steg. Detta ljud får min käre far att lystra. Hans öron står på spänn likt ett rovdjur som jagar sitt arma byte på savannen. I detta fall är vårat vardagsrum den stora stäppen och köksväggen fungerar som en stor sten att gömma sig bakom. När jag nu kommer där, intet ont anande, med ett sinne lika lätt som en elefants och på ben lika spänstiga som en gasells, tar min fader tillfället i akt. Han kurar ihop sig och ska just till att ta språnget fram, när plötsligt mamma blandar sig in i denna livfsarliga lek på liv och död i Saharas öken. Hon märker inte de omständigheter som tyder på pågående jakt och trampar rakt emellan trappan, köket, vardagsrummet och oss. Skrudad i sin skidhjälm med nyinköpta skidglasögon till. Hon ser helt enkelt ut som en äggformad fluga. Detta får mig att förskräckt ta ett skutt i sidled av chock. Då kliver pappa fram, med exakt samma mundering, för att deklamera sin besvikelse över det förstörda guldläget han hade alldeles nyss. Detta får mig att bokstavligen slänga mig bakåt, över soffryggen, och ramla ner på andra sidan soffan. Allt detta sker så fort att varken mamma eller pappar inser att de nästan tagit död på sin käre dotter, och jag sätter mig flåsande upp med bankade hjärta och gormar förargat om hyfs och anständighet. Och om hur otroligt fula de kommer se ut när de åker till alperna om två veckor.
Tack och adjö, nu är det träning! Fred, broder!
Med lätta steg skuttar jag ner för trappan. Tänderna värker för varje gång mina fötter tungt landar i marken, och jag ger ifrån mig små ljudliga "hick" på ungefär varannat steg. Detta ljud får min käre far att lystra. Hans öron står på spänn likt ett rovdjur som jagar sitt arma byte på savannen. I detta fall är vårat vardagsrum den stora stäppen och köksväggen fungerar som en stor sten att gömma sig bakom. När jag nu kommer där, intet ont anande, med ett sinne lika lätt som en elefants och på ben lika spänstiga som en gasells, tar min fader tillfället i akt. Han kurar ihop sig och ska just till att ta språnget fram, när plötsligt mamma blandar sig in i denna livfsarliga lek på liv och död i Saharas öken. Hon märker inte de omständigheter som tyder på pågående jakt och trampar rakt emellan trappan, köket, vardagsrummet och oss. Skrudad i sin skidhjälm med nyinköpta skidglasögon till. Hon ser helt enkelt ut som en äggformad fluga. Detta får mig att förskräckt ta ett skutt i sidled av chock. Då kliver pappa fram, med exakt samma mundering, för att deklamera sin besvikelse över det förstörda guldläget han hade alldeles nyss. Detta får mig att bokstavligen slänga mig bakåt, över soffryggen, och ramla ner på andra sidan soffan. Allt detta sker så fort att varken mamma eller pappar inser att de nästan tagit död på sin käre dotter, och jag sätter mig flåsande upp med bankade hjärta och gormar förargat om hyfs och anständighet. Och om hur otroligt fula de kommer se ut när de åker till alperna om två veckor.
Tack och adjö, nu är det träning! Fred, broder!
eine deutchen naken magazin gefunden
Igår var en väldigt trevlig kväll må jag säga. Amandus var berusad, jag var berusad, Tony Irving var berusad. Det kan bara inte bli bättre. Men först var det tårtkalas hos Flodby, vilket var otroligt trevligt. Med en supergod tårta lagad av farmor Flodby. Mums!
När alkohol hade konsumerats, och tårta hade ätits, begav vi oss i samlad trupp in till stan. Ice. Inte ett ställe jag helst går till frivilligt, men detta var inte heller frivilligt eftersom ett visst födelsedagsbarn självklart får bestämma. Väl inne mötte jag en glad i hatten Amandus med bihang. Jäger, cider, en och annan drink och tequila shots rann ner i min relativt tomma mage. Under kvällen dansades det vilt och önskades det musik lite titt som tätt av mig och Amandus. Vi fick oftast vår vilja igenom (de vill tydligen inte spela The Ark på ett techno dansgolv.). När jag och min käre vän en av de gånger vi var ute (för syre) stod och lutade oss (klamrade oss fast) mot staketet, vänder sig plötsligt Amandus om och utbrister: Nämen, där går ju Tony! Tony Irving!. Vi fick en shock utan dess like, och stod och asflabbade och småropade på Tony och hans vän (en ung grabb, liten boytoy möjligtvis?). Tony gick världsvant förbi oss utan att notera våra vackra garv. Nåja, kul var det.
Nu har jag sett Der Untergang, det fick ändå bli så att jag såg den själv eftersom jag är krasslig och inte orkar röra mig en meter (det beror absolut inte på intaget av alkohol igårkväll!). Det var en grym film, och vill starkt rekommendera den till alla er därute. Alla. Jag är inget stort fan av filmer, jag tycker om att titta på Aladdin och Så som i Himmelen. Det är så långt jag sträcker mig i den visuella manuskriptvärlden. Men denna film är värd att se, och den ger ett helt annat perspektiv på andra världskriget som jag har funderat över förut. Gut!
Fred ut!
När alkohol hade konsumerats, och tårta hade ätits, begav vi oss i samlad trupp in till stan. Ice. Inte ett ställe jag helst går till frivilligt, men detta var inte heller frivilligt eftersom ett visst födelsedagsbarn självklart får bestämma. Väl inne mötte jag en glad i hatten Amandus med bihang. Jäger, cider, en och annan drink och tequila shots rann ner i min relativt tomma mage. Under kvällen dansades det vilt och önskades det musik lite titt som tätt av mig och Amandus. Vi fick oftast vår vilja igenom (de vill tydligen inte spela The Ark på ett techno dansgolv.). När jag och min käre vän en av de gånger vi var ute (för syre) stod och lutade oss (klamrade oss fast) mot staketet, vänder sig plötsligt Amandus om och utbrister: Nämen, där går ju Tony! Tony Irving!. Vi fick en shock utan dess like, och stod och asflabbade och småropade på Tony och hans vän (en ung grabb, liten boytoy möjligtvis?). Tony gick världsvant förbi oss utan att notera våra vackra garv. Nåja, kul var det.
Nu har jag sett Der Untergang, det fick ändå bli så att jag såg den själv eftersom jag är krasslig och inte orkar röra mig en meter (det beror absolut inte på intaget av alkohol igårkväll!). Det var en grym film, och vill starkt rekommendera den till alla er därute. Alla. Jag är inget stort fan av filmer, jag tycker om att titta på Aladdin och Så som i Himmelen. Det är så långt jag sträcker mig i den visuella manuskriptvärlden. Men denna film är värd att se, och den ger ett helt annat perspektiv på andra världskriget som jag har funderat över förut. Gut!
Fred ut!
DER UNTERGANG
Jag har beslutsångest. Vill inte se en bra men hemsk film om Hitler i bunkern helt själv, jag skulle nog bara bli tråkig tills imorgon då. Och jag har fan inga vänner som är intresserade av allmänbildning och krig i synnerhet. Shit, vad hände med att ha kompisar som är roliga och sociala människor som inte tycker om att sitta hemma en fredagkväll och kolla på krigsfilmer? Jag måste välja bort några och skaffa nya. Elvan, du går bort på dirr, sry. Jag vet ju att du har ett liv utan mig ändå...(ctrl-dansen) (aktivera caps) (webcam) (TIBIA)
Och sen så är det ju världens bästa program idag med världens bästa tävlande med. På Spåret, idag är de Filip och Fredriks semifinal. Det kan man ju bara inte missa. Men det finns ingen som vill se det heller av mina kära vänner och bekanta. FAN. Det löser väl sig. Får se filmen på söndag eller ngt, tvinga sati att glo på den med mig, och spela in på spåret och se imorgon bitti. mmmm bra.
TJO FAN
Och sen så är det ju världens bästa program idag med världens bästa tävlande med. På Spåret, idag är de Filip och Fredriks semifinal. Det kan man ju bara inte missa. Men det finns ingen som vill se det heller av mina kära vänner och bekanta. FAN. Det löser väl sig. Får se filmen på söndag eller ngt, tvinga sati att glo på den med mig, och spela in på spåret och se imorgon bitti. mmmm bra.
TJO FAN
DU FÅR MIG ATT ANDAS
Har fått luftrörsvidgande astma grej idag. Och jag ska operera bort halsmandlarna antagligen. Och måste kolla virus och blodproverna. SKÖNT MED EN BRA DOKTOR!
Idag skulle alla in med projektarbetet, det var en syn i datasalen då alla hetsade. Plötsligt hände det oförlåtilga. Bläcket i skrivaren tog slut. Alla blängde på den och försökte desperat ropa ut sin upprördhet sökandes efter någon att skylla på. Denne någon dök upp i form av en flåsande vaktmästare, som efter en stund av febrilt fixande med patroner med många kritiska blickar på sig fick igång skrivaren igen. Sedan gick den på högvarv igen, stackars apparaten. Det måste vara årets prestation, de dagar då projektarbetena ska in. Ungefär som sorteringshatten på Hogwarts när alla elever ska sorteras in i elevhemmen. (geek)
Nu vill jag ju bara sätta en kula mitt i pannan på Ginger Kid. (se elvans blogg, paxvobiscum.blogg.se)
Fick äntligen min efterlängtade Zone Envy idag B-)
The Corrs- What can I do?
kärlek<3
Idag skulle alla in med projektarbetet, det var en syn i datasalen då alla hetsade. Plötsligt hände det oförlåtilga. Bläcket i skrivaren tog slut. Alla blängde på den och försökte desperat ropa ut sin upprördhet sökandes efter någon att skylla på. Denne någon dök upp i form av en flåsande vaktmästare, som efter en stund av febrilt fixande med patroner med många kritiska blickar på sig fick igång skrivaren igen. Sedan gick den på högvarv igen, stackars apparaten. Det måste vara årets prestation, de dagar då projektarbetena ska in. Ungefär som sorteringshatten på Hogwarts när alla elever ska sorteras in i elevhemmen. (geek)
Nu vill jag ju bara sätta en kula mitt i pannan på Ginger Kid. (se elvans blogg, paxvobiscum.blogg.se)
Fick äntligen min efterlängtade Zone Envy idag B-)
The Corrs- What can I do?
kärlek<3
När jag skulle få sova hos dig Annabell
PROJEKTARBETE IN MY <3
Igårkväll hände två roliga saker. Det första var att jag kom vid elvatiden på att jag måste byta lakan i sängen. Dom har blivit lite gamla sådär... Min mor hotar med att ringa Antisimex om jag bäddar rent så ofta som jag egentligen vill (läs: orkar). Nu var det iaf dags. Det är ett konststycke utan dess like, det här med att bädda. Alla gör på sitt eget finurliga sätt. Mitt sätt är inte på något vis finurligt eller speciellt, utan bara klumpigt och mysigt. In med skiten i påslakanet bara, strunt i att lakanet ligger helt skevt och har skrynklat sig en massa, det blir ändå platt sen när man ligger på det. Nu stod jag iallafall i mitt rum och kämpade. Hade dock denna gång något för mitt slit, eftersom jag hade grävt fram de vackraste lakanen i vårt röriga linneskåp. (Jag tänkte först använda termen "bäddset", men kom på att inget av delarna setet består av hör ihop...) Bara det gav mig svettningar och jag var tvungen att sätta mig ner efter att ha gått upp för trappan för att dra några djupa men rossliga andetag. När jag nu stod som bäst och slet med mitt mästerverk av sprudlande färger, kommer mor min in för att fråga vad i sjuttsingen det är som låter som en ångvält. Då får hon en rörande syn framför sig. Jag står mitt bland olikfärgade gamla lakan och påslakan, flämtade som en brunstig flodhäst och med glansiga röda kinder. Min käre mor låter höra ett förvånat utrop som snabbt övergår i en suckande "nämen...Hanna..." och vänder sig sedan snabbt om för att gå. Jag försöker högt deklamera mitt konstverk och följer raskt efter henne med en kudde och örngott i näven. Spatserar i hennes kölvatten medan jag desperat försöker få henne att förstå hur vackert det blir. Kuddjäveln är lite för stor för örngottet och jag trycker hårdare i ren panik. RIIITCH så har mormors örngott från tidigt 60-tal fått sig en ordentlig reva. Mamma vänder sig om med en enda besviken blick på mig, och tar sedan till trösten med ett bloss. Far min får syn på min lilla halvtrasiga kudde i handen och suckar tungt. Jag inser att det är klokt att fly upp till mitt eget rum. Där väntar en strålande syn. Ett rödblommigt täcke, ett pippi långstrump täcke i alla färger, en trasig himmelsblå kudde, en röd och en vit med röd text på. Som gräddet på moset får allt en fin grund av ett brandgult gammalt utslitet underlakan, beräknat bäst-före datum sent 70-tal. Allt detta gör ett helhetsintryck av en hippie på LSD tillsammans med min bruna fondvägg i bakgrunden.
Jag sov otroligt gott inatt kan jag säga.
Det andra trevliga som hände var att jag läste HP 4, där jag hittade värsta triumfen. För er som är intresserade och har läst alla böcker kan jag säga sid 715 rad 22 (ELVAN KOMIGENU) Jag fick seriöst en bok-orgasm.
FRED UT!!!
Igårkväll hände två roliga saker. Det första var att jag kom vid elvatiden på att jag måste byta lakan i sängen. Dom har blivit lite gamla sådär... Min mor hotar med att ringa Antisimex om jag bäddar rent så ofta som jag egentligen vill (läs: orkar). Nu var det iaf dags. Det är ett konststycke utan dess like, det här med att bädda. Alla gör på sitt eget finurliga sätt. Mitt sätt är inte på något vis finurligt eller speciellt, utan bara klumpigt och mysigt. In med skiten i påslakanet bara, strunt i att lakanet ligger helt skevt och har skrynklat sig en massa, det blir ändå platt sen när man ligger på det. Nu stod jag iallafall i mitt rum och kämpade. Hade dock denna gång något för mitt slit, eftersom jag hade grävt fram de vackraste lakanen i vårt röriga linneskåp. (Jag tänkte först använda termen "bäddset", men kom på att inget av delarna setet består av hör ihop...) Bara det gav mig svettningar och jag var tvungen att sätta mig ner efter att ha gått upp för trappan för att dra några djupa men rossliga andetag. När jag nu stod som bäst och slet med mitt mästerverk av sprudlande färger, kommer mor min in för att fråga vad i sjuttsingen det är som låter som en ångvält. Då får hon en rörande syn framför sig. Jag står mitt bland olikfärgade gamla lakan och påslakan, flämtade som en brunstig flodhäst och med glansiga röda kinder. Min käre mor låter höra ett förvånat utrop som snabbt övergår i en suckande "nämen...Hanna..." och vänder sig sedan snabbt om för att gå. Jag försöker högt deklamera mitt konstverk och följer raskt efter henne med en kudde och örngott i näven. Spatserar i hennes kölvatten medan jag desperat försöker få henne att förstå hur vackert det blir. Kuddjäveln är lite för stor för örngottet och jag trycker hårdare i ren panik. RIIITCH så har mormors örngott från tidigt 60-tal fått sig en ordentlig reva. Mamma vänder sig om med en enda besviken blick på mig, och tar sedan till trösten med ett bloss. Far min får syn på min lilla halvtrasiga kudde i handen och suckar tungt. Jag inser att det är klokt att fly upp till mitt eget rum. Där väntar en strålande syn. Ett rödblommigt täcke, ett pippi långstrump täcke i alla färger, en trasig himmelsblå kudde, en röd och en vit med röd text på. Som gräddet på moset får allt en fin grund av ett brandgult gammalt utslitet underlakan, beräknat bäst-före datum sent 70-tal. Allt detta gör ett helhetsintryck av en hippie på LSD tillsammans med min bruna fondvägg i bakgrunden.
Jag sov otroligt gott inatt kan jag säga.
Det andra trevliga som hände var att jag läste HP 4, där jag hittade värsta triumfen. För er som är intresserade och har läst alla böcker kan jag säga sid 715 rad 22 (ELVAN KOMIGENU) Jag fick seriöst en bok-orgasm.
FRED UT!!!
EN BIL
Sitter nu här och slappar, efter en hetsig vecka med projektarbetet som främsta uppgift. Har även fått något knäppt i halsen som gjorde att jag kollapsade på träningen i onsdags (kanske inte så bra att träna när man hostar upp halva hjärnan typ) och kändes som att någon hade stoppat ner en korv i halsen på en. (Nej, hästen, jag talar inte om "elvan" nu!). Det är lite bättre nu men, som min käre syster uttryckte sig när jag låg hemma i soffan och försökte andas lugnt, det känns som att det sitter ett litet djur där och låter lite. Min mor sa att det kan vara bronkit. Tycker det låter som ett bra namn på djuret där. Ser ett litet sött råsa fluffigt monster som låter: BRONK BRONK!!
Eftersom fortfarande inte riktigt kan använda min vackra strupe fullt ut så är jag ikväll bara hemma och chillar. Har haft en trevlig familjemiddag som följdes av mitt favoritprogram, På Spåret! Längtar till nästa fredag då Filip och Fredrik har sin semifinal. Håller starkt på dom. Efter detta och Lets Dance, tog jag och bror min beslag på X-Trailen och begav oss på en uppeguppguppgupptäcksfärd till Hägernäs. Och ja, det var endast Robert Broberg som ljöd i högtalarna. Var tvungen att ta ett ärevarv runt margretelund för att lyssna riktigt ordentligt på mina gamla favoritlåtar. Grymt. Efter en farlig körning till "Farbror Anders" i nittio på femtioväg vid favvan började jag komma tillbaka till verklighetens grymma sanning och vände hemåt igen. Jag tror att jag har fått min lust att lyssna på texter och ha någon vits i låtarna av Broberg, mästaren själv. Konstigt egentligen, han var min största idol hela barndomen. Sedan kom Ola Salo. De är väl kanske lika i ett konstnärs-karakteristiskt sätt, där båda tycker om att förvränga och leka med meningar och betydelser. ÄLSKAR DET!
Tänkte dedikera en tanke till världens bäste projektarbetsvän, nämligen Elonpelon. Också till världens segaste människa, grattis. Du kommer få ett pris av mig en vacker dag. Mäti, det finns nog inte någon som aldrig skulle hinna ikapp dig vid skåpen. Hästen, du finns alltid i mitt hjärta, du och Eugenia delar på ett alldeles särskilt hörn där längst inne. Kan hända att du måste slåss för att få vara kvar, hon håller på att konkurrera ut dig. Hoppas det går bra med Röda Faran ikväll, tänkte i synnerhet på Bruna rosen, råsa strumpan och ELVAN såklart.
Imorgon är det match!....som jag ska kolla på... Men jag och mor har en liten plan för morgondagen. Kan bara säga att det har något med BRONK att göra! Kommer bli garanterat grymt <3
Saknar Marre förresten. (Nej, ni får inte sluta läsa än...) Styrde mina steg mot Täby C idag, tillsammans med mina kära vänner Matilda och Jeni. Vi satte oss för att dricka lite (fitt)te och snacka skit. Alltid trevligt. Och fick ett mejl av Matilda där hon skickade en länk till Marina läroverkets blogg från deras skepp. Blev alldeles tårögd när jag fick se Marres inlägg, och avslutning "Over and out". Det hade även hälsats till mig att hon saknar mig och hört om min överraskningsfest. :'( KOM HEM BARA!!
Det lilla barnet sitter och ritar... EN BIL!
Då kommer Farbror Anders in
Vad ska nu det där va för nånting då??
EN BIL, säger det lilla barnet då
nänänänä, liknainte en bil, säger Farbror Anders då
Jamen, jag är inte ute efter det
jag är mer ute efter själva farten alltså
själva, uttrycket alltså
själva rörelsen alltså.
Du, Farbror Anders, här haru tjugo spänn
ta en taxi, kom aldrig mer igeen!
FARBROR ANDERS
FAR ÅT FANDERS
Robert Broberg, SÅKLART
Over AND OUT
Eftersom fortfarande inte riktigt kan använda min vackra strupe fullt ut så är jag ikväll bara hemma och chillar. Har haft en trevlig familjemiddag som följdes av mitt favoritprogram, På Spåret! Längtar till nästa fredag då Filip och Fredrik har sin semifinal. Håller starkt på dom. Efter detta och Lets Dance, tog jag och bror min beslag på X-Trailen och begav oss på en uppeguppguppgupptäcksfärd till Hägernäs. Och ja, det var endast Robert Broberg som ljöd i högtalarna. Var tvungen att ta ett ärevarv runt margretelund för att lyssna riktigt ordentligt på mina gamla favoritlåtar. Grymt. Efter en farlig körning till "Farbror Anders" i nittio på femtioväg vid favvan började jag komma tillbaka till verklighetens grymma sanning och vände hemåt igen. Jag tror att jag har fått min lust att lyssna på texter och ha någon vits i låtarna av Broberg, mästaren själv. Konstigt egentligen, han var min största idol hela barndomen. Sedan kom Ola Salo. De är väl kanske lika i ett konstnärs-karakteristiskt sätt, där båda tycker om att förvränga och leka med meningar och betydelser. ÄLSKAR DET!
Tänkte dedikera en tanke till världens bäste projektarbetsvän, nämligen Elonpelon. Också till världens segaste människa, grattis. Du kommer få ett pris av mig en vacker dag. Mäti, det finns nog inte någon som aldrig skulle hinna ikapp dig vid skåpen. Hästen, du finns alltid i mitt hjärta, du och Eugenia delar på ett alldeles särskilt hörn där längst inne. Kan hända att du måste slåss för att få vara kvar, hon håller på att konkurrera ut dig. Hoppas det går bra med Röda Faran ikväll, tänkte i synnerhet på Bruna rosen, råsa strumpan och ELVAN såklart.
Imorgon är det match!....som jag ska kolla på... Men jag och mor har en liten plan för morgondagen. Kan bara säga att det har något med BRONK att göra! Kommer bli garanterat grymt <3
Saknar Marre förresten. (Nej, ni får inte sluta läsa än...) Styrde mina steg mot Täby C idag, tillsammans med mina kära vänner Matilda och Jeni. Vi satte oss för att dricka lite (fitt)te och snacka skit. Alltid trevligt. Och fick ett mejl av Matilda där hon skickade en länk till Marina läroverkets blogg från deras skepp. Blev alldeles tårögd när jag fick se Marres inlägg, och avslutning "Over and out". Det hade även hälsats till mig att hon saknar mig och hört om min överraskningsfest. :'( KOM HEM BARA!!
Det lilla barnet sitter och ritar... EN BIL!
Då kommer Farbror Anders in
Vad ska nu det där va för nånting då??
EN BIL, säger det lilla barnet då
nänänänä, liknainte en bil, säger Farbror Anders då
Jamen, jag är inte ute efter det
jag är mer ute efter själva farten alltså
själva, uttrycket alltså
själva rörelsen alltså.
Du, Farbror Anders, här haru tjugo spänn
ta en taxi, kom aldrig mer igeen!
FARBROR ANDERS
FAR ÅT FANDERS
Robert Broberg, SÅKLART
Over AND OUT
Flygande grisen
JAG HAR DE BÄSTA VÄNNERNA I HELA UNIVERSUM!
(det är så värt att skriva det med caps)
Efter en trevlig dag med projektarbete och även en liten csrunda med bror på det, begav jag mig till Erikslund. För att avnjuta en överraskning som hette duga. Mina föraningar efter ledtrådarna fint klädd och alkoholkonsumering med mina två gnuar till vänner var att vi skulle bege oss in till den stora staden och äta gott för att sedan dra en krogrunda. Eftersom mina vänner tydligen har en dold talang när det gäller överraskningar, hade jag helt fel.
Jag kom dit, laddade med lite Abba-singstar i allmän nyårs-anda, och blev sedan tillsagd att klä på mig igen.
Stod och väntade ett tag på mina sega gnuar som sprang runt och fixade saker. Tillslut kom dom fram till mig och band en scarf hårt runt mina ögon och satte stora öronkåpor alá Lasse i träslöjden style på mig, och ledde ut mig mot vidare äventyr. En bilfärd blev det, och jag försökte desperat få reda på vem som körde bilen och vart tusan vi var påväg. En hostning från framsätet gav mig slutsatsen att chauförren var en kvinna. Det var ungefär så mycket information som jag fick ut av den åkturen. Satt även och depserat klämde i Amandus han för stöd. Det är otroligt obehagligt att vara så isolerad från omvärlden ska ni veta! Speciellt när man knappt kan höra sina egna röster i huvudet! Ca en timme senare blev jag äntligen utsläppt och fick ledas fram till ett hus. Väl inne tog de av min skyddsutrustning och synen som slog mig var fantastisk, alldeles underbar. Där stod mina bästa vänner i samlad trupp, och platsen var Åkers Runö, casa de Bellman.
Där vankades det middag (tacos, vad annars?) och mer Abba musik. Alkohol, tjaa... Det konsumerades i ganska stora mängder. Eftersom mina vänner är så otroligt snälla (läs: onda, förklaring kommer) bjöd de mig på sina viner och diverse procenthaltiga drycker. Jag blev väl mer och mer pratglad och gråtmild, kan jag tänkta mig. Fick otroligt fina presenter (se rubrik), och fick även höra ett fint och väl improviserat tal genomfört av Denise. Då kom tårarna fram och jag fick försöka hålla god min när Kajza, Hanna och Jennifer skulle "följa" Kajza till tåget. Hon skulle nämligen åka tidigare till en släktmiddag hos Freddieboy. Jag är helt enkelt inte så bra på att genomskåda saker och ting.
När sedan desserten hade avnjutits och Abba-dansande flickor slukat Garmis vin-flaska (vilka var det??) var det dags för mig att get-dressed, återigen. Jag trodde fortfarande starkt på utgång i stan. Men ack nej, då kom öronkåporna och scarfen fram igen. Jag stönade högt och plågade mig igenom samma procedur som förra gången, med en förkortad biltur dock. Var framme efter ca fem minuter av sjönsång och nyfikna utrop från mitt håll.
Kliva ur bilen, hålla hårt i fanta-flaskan någon stoppat i min hand och stadigt poséa för kameran när de elakingarna ville föreviga min vackra uppenbarelse. Tur att det bara är mina bästa tjejkompisar, tänkte jag och log sött mot blixtarna.
Efter några osäkra och farliga minuter av stapplade lett av Garmis, som var ungefär lika nykter som mig, mäjligen snäppet över, fick jag återigen träda in i ett okänt residens. Här vill jag också tillägga att jag, eftersom jag inte hörde min egen röst, lät ganska högt när jag pratade och pga konstiga omständigheter vinglade lite lätt. Undrade om jag skulle ta av skorna, fick hjälp med detta och leddes längre in. Spänt står jag där, i en egen liten bubbla av nervositet och snurrighet, när plötsligt mina vänner sliter av mig scarfen och träslöjds-hörlurarna och SURPRISE!!
Alla mina kära vänner och bekanta, verkligen alla, står runt omkring mig och börjar sjunga Ja må hon leva. Med tårarna sprutande mellan skratten står jag där och bara är totalt chockad. Där är Ellen, Flodby, Palacios, Pandan, Fanny, Mäti, Elon, Espejo, Jon och tillomed Razz med många fler. Jag springer sedan runt och tackar och skrattar om vartannat, och försöker bortförklara min vackert alkoholfyllda kropp på mina onda vänner! De som super mig under bordet när jag inte vet att jag ska träffa alla där liksom! Men jag kan faktiskt förlåta dem (a).
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer om denna kväll. Festen i lokalen blev så otroligt lyckad (om det inte bara var jag och vinet som gjorde det men) och jag har verkligen de underbaraste människorna man kan tänka sig som vänner. De sju som var på middagen och som har planerat allt detta är världens finaste personer. Älskar er!
Garmis, Hannie, Matildur, Amandus, Denise, Jeni och Kissi! <3
Det fanns tre saknader dock. Marre, som inte kunde närvara av uppenbara själ, Hästen som också hade bra anledning och Cillercarl.
Hoppas att alla hade en lika grym kväll som jag, och tack för de fina presenterna! (speciellt Flodbys och kastanjen!)
Månne mina öron misslät mig? Busschaffisen på vägen hem har fått ett klagosamtal från far min, det var han värd! Erik kommer att tilldelas en fin biobiljett också!
(det är så värt att skriva det med caps)
Efter en trevlig dag med projektarbete och även en liten csrunda med bror på det, begav jag mig till Erikslund. För att avnjuta en överraskning som hette duga. Mina föraningar efter ledtrådarna fint klädd och alkoholkonsumering med mina två gnuar till vänner var att vi skulle bege oss in till den stora staden och äta gott för att sedan dra en krogrunda. Eftersom mina vänner tydligen har en dold talang när det gäller överraskningar, hade jag helt fel.
Jag kom dit, laddade med lite Abba-singstar i allmän nyårs-anda, och blev sedan tillsagd att klä på mig igen.
Stod och väntade ett tag på mina sega gnuar som sprang runt och fixade saker. Tillslut kom dom fram till mig och band en scarf hårt runt mina ögon och satte stora öronkåpor alá Lasse i träslöjden style på mig, och ledde ut mig mot vidare äventyr. En bilfärd blev det, och jag försökte desperat få reda på vem som körde bilen och vart tusan vi var påväg. En hostning från framsätet gav mig slutsatsen att chauförren var en kvinna. Det var ungefär så mycket information som jag fick ut av den åkturen. Satt även och depserat klämde i Amandus han för stöd. Det är otroligt obehagligt att vara så isolerad från omvärlden ska ni veta! Speciellt när man knappt kan höra sina egna röster i huvudet! Ca en timme senare blev jag äntligen utsläppt och fick ledas fram till ett hus. Väl inne tog de av min skyddsutrustning och synen som slog mig var fantastisk, alldeles underbar. Där stod mina bästa vänner i samlad trupp, och platsen var Åkers Runö, casa de Bellman.
Där vankades det middag (tacos, vad annars?) och mer Abba musik. Alkohol, tjaa... Det konsumerades i ganska stora mängder. Eftersom mina vänner är så otroligt snälla (läs: onda, förklaring kommer) bjöd de mig på sina viner och diverse procenthaltiga drycker. Jag blev väl mer och mer pratglad och gråtmild, kan jag tänkta mig. Fick otroligt fina presenter (se rubrik), och fick även höra ett fint och väl improviserat tal genomfört av Denise. Då kom tårarna fram och jag fick försöka hålla god min när Kajza, Hanna och Jennifer skulle "följa" Kajza till tåget. Hon skulle nämligen åka tidigare till en släktmiddag hos Freddieboy. Jag är helt enkelt inte så bra på att genomskåda saker och ting.
När sedan desserten hade avnjutits och Abba-dansande flickor slukat Garmis vin-flaska (vilka var det??) var det dags för mig att get-dressed, återigen. Jag trodde fortfarande starkt på utgång i stan. Men ack nej, då kom öronkåporna och scarfen fram igen. Jag stönade högt och plågade mig igenom samma procedur som förra gången, med en förkortad biltur dock. Var framme efter ca fem minuter av sjönsång och nyfikna utrop från mitt håll.
Kliva ur bilen, hålla hårt i fanta-flaskan någon stoppat i min hand och stadigt poséa för kameran när de elakingarna ville föreviga min vackra uppenbarelse. Tur att det bara är mina bästa tjejkompisar, tänkte jag och log sött mot blixtarna.
Efter några osäkra och farliga minuter av stapplade lett av Garmis, som var ungefär lika nykter som mig, mäjligen snäppet över, fick jag återigen träda in i ett okänt residens. Här vill jag också tillägga att jag, eftersom jag inte hörde min egen röst, lät ganska högt när jag pratade och pga konstiga omständigheter vinglade lite lätt. Undrade om jag skulle ta av skorna, fick hjälp med detta och leddes längre in. Spänt står jag där, i en egen liten bubbla av nervositet och snurrighet, när plötsligt mina vänner sliter av mig scarfen och träslöjds-hörlurarna och SURPRISE!!
Alla mina kära vänner och bekanta, verkligen alla, står runt omkring mig och börjar sjunga Ja må hon leva. Med tårarna sprutande mellan skratten står jag där och bara är totalt chockad. Där är Ellen, Flodby, Palacios, Pandan, Fanny, Mäti, Elon, Espejo, Jon och tillomed Razz med många fler. Jag springer sedan runt och tackar och skrattar om vartannat, och försöker bortförklara min vackert alkoholfyllda kropp på mina onda vänner! De som super mig under bordet när jag inte vet att jag ska träffa alla där liksom! Men jag kan faktiskt förlåta dem (a).
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer om denna kväll. Festen i lokalen blev så otroligt lyckad (om det inte bara var jag och vinet som gjorde det men) och jag har verkligen de underbaraste människorna man kan tänka sig som vänner. De sju som var på middagen och som har planerat allt detta är världens finaste personer. Älskar er!
Garmis, Hannie, Matildur, Amandus, Denise, Jeni och Kissi! <3
Det fanns tre saknader dock. Marre, som inte kunde närvara av uppenbara själ, Hästen som också hade bra anledning och Cillercarl.
Hoppas att alla hade en lika grym kväll som jag, och tack för de fina presenterna! (speciellt Flodbys och kastanjen!)
Månne mina öron misslät mig? Busschaffisen på vägen hem har fått ett klagosamtal från far min, det var han värd! Erik kommer att tilldelas en fin biobiljett också!
