varför kan jag bara inte vara en normal människa som får typ en förkylning eller nått? nej, när något blir infekterat i min kropp så blir plötsligt allt det på en gång. öronen, febern, och hälarna.. skoj!
PUSS

igår började jag som sagt nöta world of warcraft och satsar på att snarast bli bättre än min grabb. startade spelet, eller skulle starta spelet, men det funkade inte eftersom en patch eller liknande skulle installeras först. Vilket inte heller funkade. Jag, som är en mycket lugn och tålmodig människa, började sansat skrika på andreas osammanhängande. Han sa åt mig att starta om datorn i felsäkert läge. För att göra det ska man tydligen hålla in F8. F8.. när datorn startades om tryckte jag F.. och 8. det kom upp en svart skärm som undrade vad tusan jag försökte göra med det kommandot. Ett alternativ som hette Felsäkert läge tryck F8 stod med tydliga bokstäver på skärmen. Jag tryckte återigen F och 8.. och igen. och igen... och igen. Därefter kom tjutet som antagligen hördes till andra sidan norrgårdsvägen, och fick andreas att nervöst hoppa upp ur sin stol på alerten. Tjutet avbryts dock fort och lämnar efter sig en tryckt tystnad, då jag har fått syn på F8 knappen på datorn. FML

Sovdags, gonatt alla equusar! <3

jag ska börja nöta wow och bli en nördgajmer som är bättre än min bf. Ska skapa ett helt nytt parallellt liv i den digitala världen.. mohahahaha
och det var en skitkul kväll igår, förutom att jag såklart misshandlade mina fötter såpass mycket att jag knappt kan gå idag. Det är endast, och då menar jag endast, av den anledningen som jag sitter med datorn i knäet, iklädd tshirt och täcke, i min fåtölj och glor på andreas som spelar wow.. end of discussion.

pussss

usch fy så trött jag är.. fattar inte varför jag skulle envisas med att sätta på datorn.. Kanske för att jag vill berätta att jag har tillbringat större delen av kvällen framför spegeln för att välja outfit till imorgon kväll. Hittade iaf ngt hyfsat. Nu hoppas jag bara på att söta snälla gulliga raaaraaaa Anna vill fläta mitt hår imorgon på jobbet! (jag tror jag tror på älvor! umtz umtz umtz) <3
det ska bli väldigt roligt imorgon, allt är perfekt just nu, förutom att det i själva verket är en avskedsmiddag för min underbara kissi. Kommer sakna henne ngt otroligt. :(

PUSSENUSSE O GONATT NU SKA JAG FANIMEJ SLAAAFAAA

Idag var jag på gymmet. Ja, hej jag har börjat gymma. Inte bara köpt gymkort och sen aldrig mer satt min fot där. Jag gymmar faktiskt. Wiho! Idag var jag iaf där. Det var lite mindre lyckat. Eftersom löpbanden var upptagna intog jag en spinningcykel. Smått stressad och grinig som jag var med dunkande huvudvärk sadlade jag cykeln lika smidigt som en flodhäst och började flåsande trampa på en gång. Det jag inte tänkte på var att man borde ställa in sadelhöjden till pedalerna innan man sätter igång. Jag satt alltså och vevande mer eller mindre i luften med mina arma ben. Försökte sitta så långt fram som möjligt på sadeln och sträckte på tårna allt vad jag hade för att inte fötterna skulle ramla ur spännena på tramporna. Jag kunde ju inte gärna kliva ner från cykeln och ställa in rätt höjd nu när jag väl hade börjat, och förutom de som satt runt mig och insåg mitt misstag och även roat följde min kamp mot tyngdlagen lade nog ingen annan märke till mitt misstag. Hoppades jag i varje fall. Efter ungefär 21 minuter och 34 sekunder blev ett löpband ledigt, och jag suckade högljutt av lättnad medan jag hasade mig ner från spinninghelvettet, som inte bara gjorde så att mina ben skakade utan gav mig rejäla skavsår mellan benen. Jag kände mig milt sagt brutalt misshandlad när jag senare staplade hemåt genom centrum.

Just nu är jag seg. Efter att ha legat en hel dag i sängen igår och bara dött känner jag att det är dags att rycka upp sig. Det lär alltså bli gymmet nästa. Eller en film och dö i soffan....

Dear Journal.
Idag såg jag något. Idag på jobbet. Det var inte vackert. En makaber syn om jag får säga det själv. Jag satt mittemot Anna som vanligt, granskade hennes arbete ingående som vanligt. Anna, min kollega som alla vet, kan gå en på nerverna. Mycket snack om mest ingenting, så att säga. Och det faktum att hon titt som tätt missar en hälsa, kastar en mäklarfullmakt eller rent utav tip-exar över en originalunderskrift brukar jag ta med en nypa salt. Men detta, gott folk, fick mig att sätta choko-creamen i halsen och med skräck i blicken springa ner i arkiven för att andas i några minuter. I Annas mörka, vackra chokladbruna hår ligger till min förfäran ett hårstrå, ett hårstrå av den färg som vi alla fruktar, den färg alla frisörer gråter floder över, den färg som ALDRIG kommer med något gott. GULT! Det skrek ut sin närvaro i hennes mahognyhår. Jag flämtade till. Min flämtning var i själva verket så häftig att den blåste bort hårstrået från Annas hjässa. Jag hade för ovanlighetens skull misstagit mig, det var ett av mina egna hårstrån som lätt och smidigt hade fladdrat dit och lagt sig tillrätta på hennes huvud. Men, som sagt, att jag har så pass fel som jag hade idag händer mycket sällan, om ens någonsin.

Skämt åsido. Jag har gått å blitt inneboende med någon jävla grabb. Fattar inte hur jag ska klara detta.. <3

Lite magikarp på det<3!