and love is not a victory march

Julbord idag i skolan. Vilket betyder att det snart snart snart mycket snart är dan före dopparedan och alla andra trevliga dagar! Jag har något varmt och förväntansfullt i kroppen inför detta lov, som såklart delvis beror på att det är jul. Men också något annat, men jag vet inte vad. Det känns som att det kommer bli ett otroligt bra lov iaf.
Egentligen kan det inte bli annat. Få slippa denna skola, där man varenda dag är tvungen att träffa folk man egentligen bara vill undvika, göra läxor och prov man inte bryr sig ett skit om och behöva släpa sig dit och hem i kyla och regn. Grått alltihopa. Lovet betyder en annan sak också, jag kommer vara frisk! Jag har nyss varit sjuk så det lär dröja exakt en månad tills nästa gång. Wunderbar!

Idag hade vår handledare, aka mensmonstret, en glad dag. Alla vi fromma lamm till elever som nånsin har upplevt hennes mindre bra dagar, vet att en dag som idag skall man värdera högt. Läsning av en konstig spanska text stod på att göra-listan på lektionen. Hästen, den ondskefulle djäfeln, valde snabbt som ögat den karaktär som hade typ två ord per yttrande i texten. Jag blev alltså lämnad åt mitt grymma öde. För att sammanfatta "la madres" roll i texten, kan jag säga att hon var mycket lik mig. Gnällig, pratsam och en komplett bitterfitta. Babblade på som attan, medan hästen fick lägga in vissa små ord som "Claro" eller kanske "Vamos!". Kul lektion. Men den gav mig en tankeställare. Jag ska dö innan jag blir gaggig. Eftersom jag ändå inte ska kläcka ut några avkommor så behövs jag inte längre här på jorden efter jag slutat använda min oerhört talangfulla hjärna.

OVER N OUT, soldier!