Och så var även denna helg förbi. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men när blir det så? Har träffat många gamla godingar, det var riktigt trevligt att svänga förbi Carl som hade inflyttningsfest och hänga lite med old school ROFLMAO. Det kan man aldrig få för mycket av! Snart kommer Uruggerna hit också, vilket ska bli gryymt! :):):) Men idag kom jag fram till den slutsatsen att jag antagligen inte kommer ha en ledig helg förrän efter jag och hästen har varit i thailand, om vi kommer iväg dit. Det gjorde mig lite smådeppig sådär, och tänkte att det kanske är bäst att låta allt vara då.

Igår chockerade jag och cillercarl världen genom att sätta oss i gula faran och åka typ 300 meter från hans hus. Nämligen till en parkering på andra sidan skogen. Målet var skogen. Målet var gult. Målet var KANTARELLER! Ja, ni hörde rätt. Jag fick med mig den lille pojken ut på svampäventyr. Och kantareller, det fann vi! Carl klampade runt som en mindre tjur i denna skärgårdstadsskog som han påstod sig hitta i, medan jag trippade efter med svampögonen på. Det är väl ingen som blir förvånad när jag säger att det var jag som stod för finnandet, plockningen, rensningen och ätningen av dessa underbara gyllengula godsaker. Vi hann även med att komma vilse, sitta på ett berg och babbla med vinden susandes i talltopparna, och jag mitt klantarsel hann med att trampa på en stor gren som absolut skulle gå av på mitten och flyga rätt upp i huvet på mig. Det kanske är därför jag är så trött idag...
Kul kräftis i fredags, eller? haha, spårade lite väl tidigt så det hann aldrig riktigt bli den där drömkvällen som alla hade hoppats på. Förloppet under kvällen var ungefär; Middag med snaps, tequila, öl och cider, Femkamp med snaps, tequila, öl och cider, Ölspelet med snaps, tequila, öl och cider. Hemgång (hemsläpning) för samtliga deltagare. Hur sjönk vasa? Botten upp!
Jag hoppas att denna vecka verkligen ska bli bättre än den föregående, eller bara lite mysigare. Har varit dåligt med mys och för mycket flängande i veckan som gått Jag ska bara jobba, träna och mysa framöver, hoppas jag.

Nu har jag tillbringat eftermiddag med att lyssna på Ola Salos sommarprat, äntligen. Det var mysigt, när regnet smattrade mot rutorna. Nu är jag hungrig och väntar på att bli serverad kantarell-mat. MUMS.
Efter att ha plaskat omkring i bikini på skara sommarland i helgen, har jag insett en sak. Jag vill inte ha min kropp, har aldrig velat och kommer aldrig vilja ha. Därför är det dags att göra något åt det. En gång för alla. Nu är det dags. Jag har två veckor på mig att börja ordentligt. Tack för det. Förra veckan och denna har varit extremt extremt fettiga. Med födelsedagstårtor i masslass, och med mig själv som deppigheternas drottning. Träning är det som gäller nu. Och nej, jag kommer inte vara nyttig eller något sånt för det mår jag inte bättre av, om jag vill ha godis eller tårta så tar jag det. Men jag måste bara röra på mig mer. PUNKT!

Här sitter man lugnt och fridfullt vid sin dator, efter en dag fylld av saknad och tråkiga nyheter. Då det man minst anar, och minst behöver inträffar. Ett högt, gällt, skärande och otroligt irriterande ljud når mina öron. Ni vet, ett sådant ljud man inte kan undvika, ungefär som snorungar som spelar ringsignaler på högsta volym en torsdagseftermiddag på roslagsbanan, eller den vilsna hunden utanför fönstret klockan fem en måndagsmorgon. Ni vet. Jag identifierade genast ljudet som brandvarnarens sista nödrop på hjälp innan den helt lägger av i desperat törst efter batterisyra. Nöjd över denna snabba hjärnverksamhet drog jag fram en fåtölj till trappavsatsen och skruvade loss jäveln. Den gjorde några enstaka försök att kämpa emot, men med ett sista gällt utdraget "pppiiiiiiip" var den besegrad. Med dosan i näven och segern lysande ur ögonen sprang jag till telefonen för att jublande slå ett samtal till mor och far. När jag greppar telen inträffar det ofattbara. "PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIPPPPPPPPPPP" Jag tittar förvånat ner på den till synes döda brandvarnaren, där batteriet är utslitet och inga sladdar går att finna. Paniken stiger. PIIIIIP. Den lever, vad ska jag göra? Brandvarnaren kommer ta över mitt liv! Vårt hus! Hela österskär! HELA SVERIGE! HELA UNIVERSUM! PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIPPIIIIIIIIIIIIIIIIIIPIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIPPPPPPPPIIIIIIIIIIIIIIP GAAAAAAAAAH!!!! I chockartad skräck springer jag runt med helvetes saken i handen och har nära till tårar. Tillslut springer jag ned för trappan för att i ett desperat försök döda jäveln genom dränkning under kranen i köket, då jag upptäcker en sak. Ljudet har flyttat sig. PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIPPIIIIIIIPPP hörs ifrån trappan igen. Det kommer alltså inte från brandvarnaren i min hand. Efter att ha sökt igenom hela huset efter den andra evighetsmaskinen, samt pillat sönder fläkten i badrummet, kan jag slutligen ställa mig på en pall i hallen och totaldöda PIIIIIIIPet.
Varje dag lär man sig något nytt. Idag lärde jag mig att vi har två brandvarnare i vårt hus.