det här är bara för att anna vill. jag kan egentligen inte skriva just nu eftersom jag inte tycker att mitt liv är värt ngt längre.. alla de människor som kallat sig mina vänner har totalt övergett mig nu när jag behöver dem som mest, jag kan bara säga till alla därute att riktiga vänner finns inte! tro aldrig det! jag vet hur det känns att bli besviken och få sitt hjärta krossad.. jag tror inte att det finns någon som förstår mig nu...
ROFLOL troligt. idag har jag suttit och läst dylikt när jag scannade, och hej hallå mina vänner kallar mig bitterfitta, då är fan den där personen bitterdrottning?? om man kan säga så..
hoooome pusssspusssssss

oh ikväll är det match! ojoj vad jag är nervös nu! sista matchen i kvalspelet och vi måste vinna för att gå upp om jag har fattat allt rätt.
jag hoppas på att jag kan gå till jobbet imorgon, det är så jävla tråkigt att bara ligga hemma i sitt eget snor typ..
var hos doktorn i veckan, och en sak jag tänkte på när jag kom hem därefter är den mängden tejp dom sätter på armen när man har tagit blodprov. varför ska alltid sköterskan envisas med att sötta typ tre meter äcklig kirurgtejp runt nästan hela armvecket, så att det gör skitont sen när man kommer hem och ska ta bort den förbannade blodstopparen. det är som en gratis armvecksvaxning att ta blodprov hos doktorn. och det knäppa är ju att det bara behöver sitta där i typ en kvart högst, sen kan man ta bort det. äh fy vad onödigt! ner med tejpen! låt oss trycka fast den där bomullstussen med människokraft i en kvart istället!

imorgon blir det antagligen farbror doktorn för min del. undrar om man någon gång i mitt liv kommer komma på vad som är fel på mig. idag har jag iaf lyssnat på en väldigt intressant dokumentär om svenskarna i bosnien medan jag satt på balkongen och försökte få lite frisk luft i min sjuka hals. det är väl ungefär det jag har gjort på hela dagen. grattis till mig! tjohej

saknar!



Nynna en sång, tralla en trall
Gnola en låt som minner om sommar
Känn hur det doftar ifrån salta hav
När vi nynnar en sång, trallar en trall
Gnolar en låt som minner om sommar
Sjung om en härlig sommardag

för att följa upp converse-jakten, eftersom jag förstår att det är många som sitter hemma nu och biter på naglarna och förtvivlat undrar om jag nånsin lyckas få tag i ett par, kan jag sammanfatta dagens humörkurva såhär: hoppfull och glad, trevlig och glad, trevlig och stressad, stressad och frustrerad, hopplöst förtvivlad, uppgivet deprimerad, plötslig fantastisk glädje, genomgående lycka. som ni kanske kan lista ut hittade jag två par, ett par till mig och ett par till min käre mor, med biverkning att jag lär vara ökänd bland alla skoaffärer i hela stockholmsområdet som den hetsiga minifotade conversetjejen. men mig gör detsamma!
nu är det så att det snart är dags för match i sportis! jag känner adrenalinet krypa ut i skinnet redan nu. det är nämligen kval för kära ackers damlag mot tullinge. jag är säker på vinst ikväll. PLUS att det i denna stund är matchstart för caperio täby mot aik på teven framför mig. mer innebandy åt folket!!

FRED OCH KÄRLEK GOTT FOLK! <3

gah, är helt slut och helt jävla trött på att jag har otroligt små fötter. varför är min mamma hälften dvärg och hälften människa? varför har inte pappa starkare gener som hade gjort att jag åtminstone hade kunnat ha 37 1/2 i skor? nej nej, 36 är det ända som funkar, ibland på gränsen till för stora även de skorna... fan! har idag varit på shoppingdag/välgörenhetsrunda med min halvdvärg till mor. eftersom jag osmidigt nog hade klagat på vår bristande ekonomi och min dröm om ett par nya converse och en skinnjacka till våren hos min syster, var hon då tvungen att vidarebefodra denna information till min käre, ängsliga och snälla mamma som då måste förbarma sig över mig. så idag svalde jag äntligen stoltheten och följde med henne till täby c. vi visste att det skulle bli svårt. vi visste att det skulle ta tid. men att det endast skulle finnas ett enda par converse i hela täby centrum i stl 36 visste vi inte. att detta par också var gula gjorde oss inte speciellt glada. jag insåg också att det inte bara är skostorleken och benlängden jag ärvt av käre mor, utan även virrigheten och vimsigheten.. vi två tillsammans irrade runt och letade efter converse, skinnjackor och parkaskappor på de mest osannolika platserna. men det var trevligt ändå, jag kom hem med två par snygga jeansleggings och en jättefin tröja, så nöjd är jag. och både jag och andreas lyckades skriva bra resultat på högskoleproven igår också, så nu tycker jag att jag förtjänar att ligga på soffan och bara dö.

tackoheeee

se mitt stora problem är att mina problem
är så pass små att dom knappt räknas som problem
men dom gör lika ont för det så sjung med
är det såhär, det känns att va lycklig?
det är inga problem

sitter och planerar en resa som jag inte ens vet om den blir av. sätter den som ett mål iaf, för tusan vad jag vill göra det! tjoho.
HÄRLIGT MED VÅR IGEN! <3