Idag är en mycket speciell dag. Inte bara för att det är någon med ett otroligt vackert namn som har namnsdag idag, utan också för att det finns en liten häst någonstans ute i världen som inte är så liten längre. Hon är faktiskt ganska stor. Nitton år för att vara exakt! Grattis min käre häst, elvan, empan... Du är bäst! :)

För att sammanfatta detta lov kan jag säga känslosamt. Nyår var en kaskad av känslor och tårar och glada skratt och pussar i masslass. Likaså Amandus födelsedag, annandag jul och mellandagarna.
Och så blev det den dagen jag har vetat skulle komma, men inte riktigt tänkt att den är här. 1:a januari. Jaha? Tänker ni nu. Bakis, trött eller bara allmänt ångestfylld för nyår eller vadå? Nej, faktiskt bara två av de sakerna och en helt annan sak. Marre styrde sin kos mot varmare breddgrader. Hon lämnade kyliga Sverige för att vara borta i tio veckor. Det är inte helt okej enligt min mening. Därför blev det några extra tårar fällda på nyårsnatten och kvällen. Jag saknar henne redan och är hela tiden på väg att skicka iväg ett mess eller ringa upp för att prata skit, men kommer sedan på att jag inte får göra det förrens om cirka nio veckor och tre dagar.

Men, nog om tråkigheter. Vad hände med killarna och nyårslöftet? Det går som smort. Jag känner att jag verkligen ska hålla detta löfte året ut. Jag tjänar ju faktiskt en katt på det också!

Nu är det dags för Den Skarpa Eggen, kriga vidare soldater!