JAG HAR DE BÄSTA VÄNNERNA I HELA UNIVERSUM!
(det är så värt att skriva det med caps)

Efter en trevlig dag med projektarbete och även en liten csrunda med bror på det, begav jag mig till Erikslund. För att avnjuta en överraskning som hette duga. Mina föraningar efter ledtrådarna fint klädd och alkoholkonsumering med mina två gnuar till vänner var att vi skulle bege oss in till den stora staden och äta gott för att sedan dra en krogrunda. Eftersom mina vänner tydligen har en dold talang när det gäller överraskningar, hade jag helt fel.
Jag kom dit, laddade med lite Abba-singstar i allmän nyårs-anda, och blev sedan tillsagd att klä på mig igen.
Stod och väntade ett tag på mina sega gnuar som sprang runt och fixade saker. Tillslut kom dom fram till mig och band en scarf hårt runt mina ögon och satte stora öronkåpor alá Lasse i träslöjden style på mig, och ledde ut mig mot vidare äventyr. En bilfärd blev det, och jag försökte desperat få reda på vem som körde bilen och vart tusan vi var påväg. En hostning från framsätet gav mig slutsatsen att chauförren var en kvinna. Det var ungefär så mycket information som jag fick ut av den åkturen. Satt även och depserat klämde i Amandus han för stöd. Det är otroligt obehagligt att vara så isolerad från omvärlden ska ni veta! Speciellt när man knappt kan höra sina egna röster i huvudet! Ca en timme senare blev jag äntligen utsläppt och fick ledas fram till ett hus. Väl inne tog de av min skyddsutrustning och synen som slog mig var fantastisk, alldeles underbar. Där stod mina bästa vänner i samlad trupp, och platsen var Åkers Runö, casa de Bellman.
Där vankades det middag (tacos, vad annars?) och mer Abba musik. Alkohol, tjaa... Det konsumerades i ganska stora mängder. Eftersom mina vänner är så otroligt snälla (läs: onda, förklaring kommer) bjöd de mig på sina viner och diverse procenthaltiga drycker. Jag blev väl mer och mer pratglad och gråtmild, kan jag tänkta mig. Fick otroligt fina presenter (se rubrik), och fick även höra ett fint och väl improviserat tal genomfört av Denise. Då kom tårarna fram och jag fick försöka hålla god min när Kajza, Hanna och Jennifer skulle "följa" Kajza till tåget. Hon skulle nämligen åka tidigare till en släktmiddag hos Freddieboy. Jag är helt enkelt inte så bra på att genomskåda saker och ting.
När sedan desserten hade avnjutits och Abba-dansande flickor slukat Garmis vin-flaska (vilka var det??) var det dags för mig att get-dressed, återigen. Jag trodde fortfarande starkt på utgång i stan. Men ack nej, då kom öronkåporna och scarfen fram igen. Jag stönade högt och plågade mig igenom samma procedur som förra gången, med en förkortad biltur dock. Var framme efter ca fem minuter av sjönsång och nyfikna utrop från mitt håll.
Kliva ur bilen, hålla hårt i fanta-flaskan någon stoppat i min hand och stadigt poséa för kameran när de elakingarna ville föreviga min vackra uppenbarelse. Tur att det bara är mina bästa tjejkompisar, tänkte jag och log sött mot blixtarna.
Efter några osäkra och farliga minuter av stapplade lett av Garmis, som var ungefär lika nykter som mig, mäjligen snäppet över, fick jag återigen träda in i ett okänt residens. Här vill jag också tillägga att jag, eftersom jag inte hörde min egen röst, lät ganska högt när jag pratade och pga konstiga omständigheter vinglade lite lätt. Undrade om jag skulle ta av skorna, fick hjälp med detta och leddes längre in. Spänt står jag där, i en egen liten bubbla av nervositet och snurrighet, när plötsligt mina vänner sliter av mig scarfen och träslöjds-hörlurarna och SURPRISE!!
Alla mina kära vänner och bekanta, verkligen alla, står runt omkring mig och börjar sjunga Ja må hon leva. Med tårarna sprutande mellan skratten står jag där och bara är totalt chockad. Där är Ellen, Flodby, Palacios, Pandan, Fanny, Mäti, Elon, Espejo, Jon och tillomed Razz med många fler. Jag springer sedan runt och tackar och skrattar om vartannat, och försöker bortförklara min vackert alkoholfyllda kropp på mina onda vänner! De som super mig under bordet när jag inte vet att jag ska träffa alla där liksom! Men jag kan faktiskt förlåta dem (a).
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer om denna kväll. Festen i lokalen blev så otroligt lyckad (om det inte bara var jag och vinet som gjorde det men) och jag har verkligen de underbaraste människorna man kan tänka sig som vänner. De sju som var på middagen och som har planerat allt detta är världens finaste personer. Älskar er!
Garmis, Hannie, Matildur, Amandus, Denise, Jeni och Kissi! <3
Det fanns tre saknader dock. Marre, som inte kunde närvara av uppenbara själ, Hästen som också hade bra anledning och Cillercarl.

Hoppas att alla hade en lika grym kväll som jag, och tack för de fina presenterna! (speciellt Flodbys och kastanjen!)

Månne mina öron misslät mig? Busschaffisen på vägen hem har fått ett klagosamtal från far min, det var han värd! Erik kommer att tilldelas en fin biobiljett också!