idag blev jag glad. glad i hjärtat faktiskt. ända in i min lilla dysfunktionella blodpump. så nu längtar jag bara till december. helt otroligt mycket. och snart är julen här, och nyår och allt sådant där festligt!
efter att min gråa själ fått sig ett uppryck fick sig däremot mitt humör en törn som hette duga. efter dagens thaibox-pass med sis kom jag hem och tände massa ljus, värmde lite soppa och började söka efter bröd. skafferiet hade endast ett paket med mögliga taco-bröd att erbjuda. frysen däremot, hade två stora, fina och härligt vita rostbröd i förvar. nu är bara problemet att jag inte har någon brödrost. den jag hade innan grabben flyttade in pajade ju och var för övrigt den värsta maskinen i världshistorien, så den ställde vi undan. ställde undan! min hjärna började gå på högvarv. var fan ställde vi den äckliga, fula och ohyggligt irriterande brödrostjäkeln?? började söka igenom garderoben, som med all sin skit därinne rimligtvis borde vara den platsen vi ställt musse pigg-rosten. klättrade in bland pantburkar, flyttkartonger och kläder med elefantkliv. slet ut flaskor, skjortor och kartong efter kartong i riktig extreme home makeover anda. tillslut kikade jag upp över kanten på hyllorna och där, där i en järnia-påse stod den och skimrade sådär magiskt. med musse pigg fult flinande mot mig. suckande klättrade jag ner från kartongen jag stod på, klev ut över all bråte och tryckte i två brödskivor. nu ska ni få höra varför jag avskyr den där brödrosten så mycket. varje gång det är klart och spaken åker upp ljuder en liten trudelutt, liknande glassbilens polyfoniska tuta, genom hela lägenheten högt och tydligt. så om man som jag gick upp och åt frukost klockan sex varje morgon i ett halvår och varje dag började med denna ofantligt osmakliga och genomskärande melodi så lovar jag, du kommer vilja kasta ut den genom fönstret alla mornar du ska rosta bröd. inte nog med det. den har gått sönder också, så att spaken inte sitter kvar av sig självt när man drar ner den längre, utan man måste stå och hålla ner den på exakt samma ställe tills brödet är färdigrostat, och om man bara råkar låta spaken åka upp någon millimeter så sätter musiken igång. om man då trycker ner spaken igen så blir tonerna alldeles "trötta" och falska eftersom den lägger energin på att rosta brödet igen.. detta fick jag alltså genomlida återigen denna kväll, bara för att jag ville dricka lite te, äta lite soppa och rostat bröd till..
ska önska mig en ny brödrost i julklapp.. det kommer inte bli kul imorgon bitti...