Idag var jag på gymmet. Ja, hej jag har börjat gymma. Inte bara köpt gymkort och sen aldrig mer satt min fot där. Jag gymmar faktiskt. Wiho! Idag var jag iaf där. Det var lite mindre lyckat. Eftersom löpbanden var upptagna intog jag en spinningcykel. Smått stressad och grinig som jag var med dunkande huvudvärk sadlade jag cykeln lika smidigt som en flodhäst och började flåsande trampa på en gång. Det jag inte tänkte på var att man borde ställa in sadelhöjden till pedalerna innan man sätter igång. Jag satt alltså och vevande mer eller mindre i luften med mina arma ben. Försökte sitta så långt fram som möjligt på sadeln och sträckte på tårna allt vad jag hade för att inte fötterna skulle ramla ur spännena på tramporna. Jag kunde ju inte gärna kliva ner från cykeln och ställa in rätt höjd nu när jag väl hade börjat, och förutom de som satt runt mig och insåg mitt misstag och även roat följde min kamp mot tyngdlagen lade nog ingen annan märke till mitt misstag. Hoppades jag i varje fall. Efter ungefär 21 minuter och 34 sekunder blev ett löpband ledigt, och jag suckade högljutt av lättnad medan jag hasade mig ner från spinninghelvettet, som inte bara gjorde så att mina ben skakade utan gav mig rejäla skavsår mellan benen. Jag kände mig milt sagt brutalt misshandlad när jag senare staplade hemåt genom centrum.