Dear Journal.
Idag såg jag något. Idag på jobbet. Det var inte vackert. En makaber syn om jag får säga det själv. Jag satt mittemot Anna som vanligt, granskade hennes arbete ingående som vanligt. Anna, min kollega som alla vet, kan gå en på nerverna. Mycket snack om mest ingenting, så att säga. Och det faktum att hon titt som tätt missar en hälsa, kastar en mäklarfullmakt eller rent utav tip-exar över en originalunderskrift brukar jag ta med en nypa salt. Men detta, gott folk, fick mig att sätta choko-creamen i halsen och med skräck i blicken springa ner i arkiven för att andas i några minuter. I Annas mörka, vackra chokladbruna hår ligger till min förfäran ett hårstrå, ett hårstrå av den färg som vi alla fruktar, den färg alla frisörer gråter floder över, den färg som ALDRIG kommer med något gott. GULT! Det skrek ut sin närvaro i hennes mahognyhår. Jag flämtade till. Min flämtning var i själva verket så häftig att den blåste bort hårstrået från Annas hjässa. Jag hade för ovanlighetens skull misstagit mig, det var ett av mina egna hårstrån som lätt och smidigt hade fladdrat dit och lagt sig tillrätta på hennes huvud. Men, som sagt, att jag har så pass fel som jag hade idag händer mycket sällan, om ens någonsin.

Skämt åsido. Jag har gått å blitt inneboende med någon jävla grabb. Fattar inte hur jag ska klara detta.. <3

Lite magikarp på det<3!