he's just not that into you

har legat sjuk i en evighet känns det som. i lördags skulle jag äntligen spela innebandy igen och sen nationera. det blev inget av det, jag blev anfådd bara av att gå ner till hallen så hoppade in som tillfällig coach, vilket gick bra. grabbarna kanske skämdes lite dock över den vrålande kvinno-mannen med hes röst och rödflammiga kinder som hade ersatt snälla Hanna på bänken helt plötsligt. vinst blev det iaf, om det berodde på en hetsig påhejning eller själva spelarna på planen är fortfarande oklart. senare på kvällen skulle jag som sagt ut på nation för att undvika husfesten som hölls i min trappuppgång. jag hade inte köpt någon alkohol, inte bjudit in några vänner och fortfarande inte packat upp mina saker ur flyttlådorna så kände mig inte så pigg på att öppna upp lägenheten för allmäna festdeltagare. efter några ljudliga dunsar mot min lägenhetsdörr kände jag att det inte kunde skada att gå ut för att hälsa på packet i trappen, så att jag inte skulle bli hatad för evigt. jag möttes av många glada gossar som blev ändå mer glada när de fick reda på att jag (en tjej!!) hade flyttat in mittemot. de glada gossarna hade gjort eget vin, möjligt att det bidrog till munterheten, som jag bjöds på. mina invändningar till trots blev det inte bara ett glas vin, utan flera vattenfall och ännu fler skålar utrbingades där i trappen och innan jag visste ordet av hade jag slängt av mig min jacka i lägenheten och bedömde möjlig flyktchans till ungefär 0. det blev en mycket trevlig kväll, och det gjorde faktiskt ingenting att jag aldrig kom ut till Vdala dit jag var påväg från början. Har nu upptäckt att det bor mycket roliga och ganska spårade grabbar i mitt hus. för att förtydliga; någon hade ställt ut en soffa i trappuppgången där det låg en kille och tömde sitt maginnehåll. men missade hinken någon hade gett honom. tre killar var borttappade under största delen av kvällen. en kille som blev väldigt omtalad som den skönaste mannen i stan var totaldäckad och hade fått ett jack i näsan. när jag senare träffade denna legendar hade han alltså blod i hela fejset. en stupfull matematiker hade druckit jäger (rent ur flaskan) sedan klockan fyra och gick under nicknamet Dr. T. han bjöd även in alla tjejer han fick syn på till sitt rum för att dricka jäger (som var slut, förövrigt). ALLT DETTA KLOCKAN TIO GOTT FOLK. jag stod i trappan och tittade på klockan, tittade på de glada gossarna runt om mig och bara skrattade. det var helt fantastiskt!
nåja, nu får det vara slut på muntrationerna. eller vill bara tillägga att jag och hästen ska gå på bio här i uppis på onsdag. WIHO!! vi ska se breaking dawn......................................ost

filmens ethos är baserat på mig som doxa. och decorum.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0