Jag har bränt mig. I fejjan. Min näsa är vackert kräftröd med matchande skära kinder. Otroligt snyggt. Tror faktiskt att jag ska sätta på mig en röd tröja, lägga mig vid skrovet på Martinas båt och bara smälta in i omgivningen liksom. Hennes båt är nämligen röd. Jag kan ju ligga där och vänta på att kräftorna blir nyfikna och joinar. Eftersom det ändå är så jävla pissigt väder ute så har man ju inget bättre för sig liksom, varför inte?

Jag är nyss hemkommen från ett mycket trevligt, men dock kallt, dygn på sjön. En sak jag verkligen skulle vilja lära mig är att kunna sova i kyla utan att frysa om näsan. I synnerhet eftersom näsan är det jag fryser mest, först och längst om. Jag har legat hela natten och försökt med detta konststycke att hålla kranen varm. Det går helt enkelt inte, en omöjlighet, eller åtminstone för de personer som vill kunna andas också. Jag ligger där, invirad i ett täcke och två filtar, långkallingar på spirorna, tjocktröjan med luvan uppdragen ovanför öronen som redan täcks av en fjällmössa. Totalt inbakad, helt enkelt, förutom näsan som sticker ut som en liten luftventil ur denna tyghög. Och jag skakar av köld, bara på grund utav denna förbannade nos. Kan man amputera bort den eller?
Så om det nu finns någon därute som vet hur man kan göra för att behålla sin näsa i kroppstemperatur under kalla nätter, hör gärna av er. ([email protected])