CAAARPINCHO!

Så var vi hemma i det trista och gråa sverige igen. Uruguay har minst sagt varit färglatt.
Det har hänt så otroligt mycket på denna resa att det är svårt att berätta om allt. Men en sak kan jag iaf berätta om. Sista kvällen på La Plaza.

Vi anlände vid tiotiden, alltså middagstid, från Colonia till Montevideo. Till middag intogs Chivitos som min Madre hade gjort själv. Det var gott och mättande. Sedan skulle jag ta en "snabb" dusch, vilket jag tyvärr inte lyckades med och därav min och Lorenas sena ankomst till La Plaza. Väl där träffade jag hästen och de andra, alla förutom los chicos hade kommit. Som vanligt fanns det några coola indiegrabbar som satt och lirade gitarr och trummade på en låda. Dom var helt enkelt RocknRoll.
Det intogs öl och Whiskey. För grabben med gitarren, Martin Rela RocknRoll @ facebook, var alkoholintaget ganska friskt. För oss andra mer normalt. Gonzalo var supersöt med sitt leende. Allt var bra. Hästen begav sig hemåt sådär runt två snåret för att lämna mig ensam åt detta förbaskade öde som än en gång skulle bestämma över mig.
Jag tyckte som sagt att Rela var cool och väldigt söt med sin gitarr och det faktum att han sjöng på en Mando Diao låt första gången jag såg honom gjorde inte det hela sämre. Men sen hade vi då Gonzalo, lite sådär mystiskt tyst och skitsöt med sitt lilla leende. Jag försökte verkligen prata mycket med honom och skoja och skratta. Charmnivån var hög, helt enkelt. Men ack och ve, min charm biter tydligen inte på en sådan hårding som Ganzalo. En person den däremot bet på var Rela RocknRoll. Han var fast. Jag försökte fly till Gonzalo, som totalt dissade mig under resten av natten. Då hade man ju inget annat val än att pussa RocknRoll pojken tillbaka när han nu så sött tittade mig i ögonen och sa att han skulle sakna mig.

Men nu ska jag nog gå och umgås lite med mina vänner som jag har saknat så mkt! :)
Chiao! <3