Jag tar steget längre och färgar mitt hår efter månadens favoritlåt... Dock lite ofrivilligt men jag kunde inte varit nöjdare!

När jag idag var hemma från skolan lite halvfebrig och slemhostandes fick jag chansen att göra något åt mitt hår. Eftersom även mina kära päron återvände idag från Die Alpern kunde jag låta min mor få ta ut sin saknad av mig i form av hårklippning. Och sedan få se sin dotter göra hennes värsta mardröm. Som de flesta vet är min mor lite besviken över hur lite jag bryr mig om mitt eget hår. Ni som ser mig varje eller iaf nästan varje dag vet att jag har knut. Jämnt. Förutom om jag ska festa och behöver släppa loss lite. De flesta vet också att min käre mor vill att jag skall ha guldblonda slingor i mitt hår och ständigt vara solbränd. (såsom jag såg ut när jag var typ sex bast). När jag reste bort till Spanien, Lugo, tog jag tillfället i akt och sms:ade mami och sa bestämt att jag skulle färga mitt hår brunt. Jag trivs bättre i mörkt hår. Även om mamma säger att jag absolut får göra som jag vill och ha vilken färg i håret jag vill, får man den där ledsna och besvikna blicken så fort man för det på tal. Utan ögonkontakt kunde jag alltså färga håret i lugn och ro. Väldigt lyckat måste jag säga att det blev, min mami tyckte faktiskt också det.
Nu tycks hon ha glömt detta lyckade färgningsförsök, och kastade en lång och ledsen blick efter mig idag när jag försvann ner till affären för att köpa hårfärg. Eller toning rättare sagt. Hon menade att den enda rimliga bruna färgen jag skulle kunna ha i mitt hår var någon slags guldbrunblond sak som ungefär såg ut som mitt nuvarande grådaskiga skatbo. Nepp, jag vill ha lyster och en klar, mörk färg. Jag fastnade för Djup Kastanje. Såg bra ut på förpackningen, typ den färgen jag fick i Lugo. Den tar vi, sa jag och kom hem med ett glatt leende till mor min. Hon sa, jaa.. Hon sa typ "ja, du gör ju som du vill. Men det kommer nog bli väldigt mörkt. Men om det är det du vill så..." Ja, det var ju det jag ville så jag tog mitt pick och pack och knatade upp till badrummet. Fyrtio minuter av finurligt blandade, idogt masserande av kräm i håret och noggrannt sköljande i duschen ställde jag mig framför spegeln. Och gav upp ett gapskratt. Ett förnojt garv som ekade ända ner till min stackars mors öron. När jag sedan skuttade ner, fortfarande skrattandes tåls att säga, och visade upp mig för henne hade hon nog redan listat ut resultatet. Hon suckade, sade "ja, jag sa ju att det skulle bli mörkt" och fortsatte sedan dystert att röra om i köttfärssåsen. Jag fortsatte mitt glada segertåg och sprang ut i vardagsrummet och visade far min. Han sneglade upp under glasögonen och blicken han gav mig var oslagbar. Tyst återvände han till sin dator med ett litet lömskt leende på läpparna.

Ja, käre vänner. Ni får nog se imorgon eller framtida dagar hur detta spektakel tar sig ut. Men misströsta inte, kamrater! Som sagt, jag bryr mig inte så mycket om mitt hår, och nu blev det på något vis mycket mer intressant! Jag är skitnöjd!