Det är något så fruktansvärt fint väder. Därför beger man sig trots slemhosta och snor överallt till Hannie ikväll för grillning :) MYS!

Denna vecka har varit fylld av godis, hästar och skivor. Roliga, dessa skivor. I måndags var det IHLs tur att skrika sig hesa över tre år tillsammans. Även jag skrek mig hes, och höll tillochmed ett fint litet tal för min bästa vän Hannie. Den kvällen var otroligt lyckad och det var mycket roliga människor där.
På skivan i torsdags var det mindre roliga människor, och de flesta av mina vänner gick tidigt. Men inte jag, ack nej.
Även fast jag hade en nykter kväll, och således hade sagt att jag skulle hem relativt tidigt, delvis eftersom jag körde bil och jag skulle skjutsa hem min lärare Henrik. Jag och Robin antog oss i alla fall uppgiften att supa ner Henrik. Hur kul vore det inte att se vår käre svenska och filosofi lärare sitta och lite sluddrande prata om Kant och Edith Södergran med någon stackars elev som inte vill riskera att få ett IG och därför känner sig tvungen att lyssna.
Jag och Robin attackerade tidigt. Lite för tidigt, eftersom Ulf, en annan lärare, ännu var kvar och stod och pratade med Henrik. Eftersom Henrik inte riktigt vill visa sitt ungdomliga krökar-jag som vi alla vet finns därinne inför en annan lärare, mumlade han något om "kanske senare" och "lugna ner er nu..." som svar på våra hetsiga pårop.
Så fort vi såg Ulf lämna lokalen, tog vi några pantersteg (inte svårt att gissa vem som kom fram fortast med sina ben..) och glatt hetsade Henrik till ett tequila race med Robin. Denna bild kommer nog föralltid finnas kvar i min hjärna, och jag är otroligt glad över att jag var nykter och kan minnas den med stolthet. Robin menar att de ska tävla i den som kan hålla masken efter att ha svept denna sexa som står framför dem. Med en gnutta övermod tror han nog att han ska lyckas att slå sin gamla lärare i åtminstone en sak här i världen. Saltet slickas upp, svepet kommer och, endast i Robins fall, citronen äts upp. Henrik skippar helt citronen och står med sitt otroliga stoneface och tittar lite undrande på Robin, som kniper ihop ögonen med citronen i munnen, där lite överbliven tequila rinner ner för hakan. Han är slagen. Henrik, vår käre Henrik, är mästaren på att hålla minen. Det har jag lärt mig under alla dessa år.
För att hoppa några steg framåt i tiden så blir Henrik en aning berusad. Jag är nöjd över att ha lyckats med vårt mål för kvällen, när jag kör hem en gamnackesovandes Robin, en skrattandes Hästlinnea och en pratglad Henrik. Jag vet inte hur mycket han kommer ihåg av våra samtal när jag nu körde honom ända hem till någonstans bortanför Brännbacken (som jag sa till hästen; käpprätt åt helvette), men det går väl att reta honom lite för det iaf. Nästa lektion i svenska eller filosofi kommer bli en plåga för käre Henrik.

Och så, till sist. Hoppas ni får det kul ikväll med att fira Johan. Det hade varit ortoligt kul att vara där, men tyvärr så kallar min "riktiga" vänner på mig. Nä, men seriöst. Tråkigt, men ni får röja utan mig. Jag vill ha fyllesms från hela bunten!

RÖJ GÄRNET, MINA SOLDATER!