Då demonstrerar vi ihop och läser Edith Södergran!

Idag gnäggades det om tal på engelskan. Och förra veckan gnäggades det om tal på både latinet och svenskan. Så nu imorgon är det äntligen dags för mig. Mig och mitt tal. Gnägg!

Snön har yvigt och flaxigt stormat ned i stora sjok under dagen. Imorse tog jag på mig min eskimå-klädsel för passande väderlek, hängde väskan över axeln och snabbt traskade ut i blåsten. Genast såg jag ut som en michelingubbe med mjäll, varefter michelingubben vackert halkade med sina ekorrben på den hala vändplanen och swomp! Stod med båda knäna i backen och såg allmänt löjlig ut. För att ta mig upp ur denna otroligt bajsnödiga ställning var jag tvungen att använda lårmusklerna. Som är lika befintliga som en rosa fluffig hjärtkudde i cillercarls pojkrum. Därav smärtan som jag har just nu i mina arma små muskler som fortfarande strejkar efter ansträgningen. Undrar hur det kommer gå för dom på träningen idag.

Jag har insett att jag besitter en otrolig förmåga. Förmågan att få killar att hata mig. Eller hata, det är ett starkt ord. Men ogilla starkt snarare. Om jag vill bli långrandig kan jag i detalj redogöra för er käre läsare alla de killar jag någonsin träffat och hur det långsamt men säkert gror ett frö av starkt ogillande i deras hjärtan. Hur mycket jag än älskar att bli långrandig, så får redogörelsen bli av det kortare och mer opersonliga slaget.

Jag får på något sätt mig själv att bete mig som en direkt idiot. Låter hårt, tänker ni, men likväl sant. Fråga vilken kille som känner mig som helst. De skulle antingen köra upp ett stort långfinger i synen på er, eller skratta rått åt skämtet som heter Hanna. Oftast både fingret och skrattet. Därmed har jag bestämt mig för att gå från mina föregående planer till en ny. Jag skall inte längre besvära de små pojkarna med min uppenbart jobbiga och ohjälpliga existens längre. Efter mina eskapader de senaste veckorna så tvivlar jag på att det kommer vara så svårt för mig att motstå den köttsliga lustan. Min föregående plan som Cillercarl så trevligt och kärleksfullt hjälpte mig att utforma slutade i kaos och var helt raka motsatsen till min nya briljanta plan. Men slut på tjafset och strulet, nu är det celibat och kloster som gäller hädanefter! Vi får se efter onsdagens Bruk om jag lyckades, men det tror jag nog allt att jag ska klara.

Nu är det dags för mig att öva på talet och skriva lite español, men allra först tjyvkika på Beverly Hills som startas på nytt.

Pax Vobiscum!