Detta fenomen, som kallas Roslagsbanan, tar en till platser och nödvändiga ställen dit man måste ta sig. Men det är också en plats för skam och pinsamheter att ta plats, där man inte kan fly undan de personer som sätter sig i i samma vagn. Hur man än försöker går det inte att komma undan. Man är fast, i ett evigt fördömt helvette som rör sig framåt och stannar endast för att plocka upp fler och fler offer att plåga i eldarna. Om det nu är så att man har oturen att råka sätta sig i samma vagn som någon totalt oskön person, kanske ett gammalt strul eller någon barndomsvän som man inte har pratat med på minst tio år, då gäller det att snabbt ta en plats så långt ifrån personen i fråga, och helst med ryggen mot den så att man slipper det där jobbiga läget där man fortfarande kan se personen och måste antingen låtsas sova för att undvika ögonkontakt, eller stirra konstant ut genom fönstet. Den sistnämnda taktiken kan under denna årstid bli lite genomskinlig, eftersom det oftast är mörkt vid den tidpunkten man åker till eller från skolan. Då finner man sig själv stirrandes på sin egen spegelbild, eller kanske gubben bredvids. Det där med att låtsas sova lyckas oftast. Man kan tillägga trovärdiga effekter som små snarkningar, ryckningar i benet och lite dregel i mungipan. Extra effektfullt om det är ett gammalt strul som sitter i samma vagn.
Men de värsta stunderna som utspelar sig i denna gudsförgätna plats är de helgdagar då man är på väg hem. Hem från en hård gårdagskväll, kanske körde en bortamatch och är nu tvungen att i samma kläder, gårdagens smink och rufsigt hår sätta sig på roslagens egna tågbana och bara be till gudarna att det inte finns en kotte som känner igen en på tåget. Då får man passa sig extra noga, så att man inte invaggad i falsk säkerhet pustar ut och sätter sig tillrätta på en bekväm fönsterplats mittemot en till synes lika sliten like. Det är då det värsta scenariot uppstår, killen som du trodde var en ofarlig medbakfyllekompanjon utbrister: "Nämen! Är det du? Hanna var det va? Lite väl trevligt igår va?"  Och förlusten är ett faktum. Nu måste du sitta där och kallprata med någon grabb som du igår valde att inte gå hem med, och antagligen hade du en jäkligt bra anledning eftersom du i det tillstånd du var i föregående natt inte hade det bästa av omdömen, men ändå lyckades välja bort någon.
Om du nu skulle i denna stund träffa någon kille som du kanske ännu inte har fått till det med, men är på god väg att få, är det inte hela världen. Eller jo, faktiskt. Egentligen borde man bara i ett sådant läge låtsas om att man ska av på någon random station och fortast möjligast hoppa av, för att stå ute i kylan och vänta på nästa tåg vid Täljö mitt ute i skogen och lyssna på fågelkvittret. Annars får du sitta där och lidandes försöka skoja bort ditt utseende, medan motparten ser hur fräsch ut som helst för att han har kört en hemmakväll hos en killkompis och somnade till Pretty Woman i ett tidigt skede.

Alltför många gånger har detta inträffat, och jag stackars sate är otroligt ouppmärksam så dessa råd bör jag nog läsa igenom några gånger. Och memorera.

Tack för mig. Nu är det snart psykologi, som hästen skolkar ifrån! Sicken slacker! :) <3

Pax Vobiscum!