Imorse vaknade jag av att min käre mor glatt studsade in i mitt rum, nynnandes på en liten glad truddelutt, och drog raskt upp mina persienner för att utbrista "Åh! Hanna, titta ut! Det SNÖAR! Titta då! nu! Titta!!". Eftersom jag är född glädjedödare och dessutom en ganska morgontrött sådan, så fick hon inte vad hon hade förväntat sig i respons. Ett lågt grymtande och en helomvändning i sängen var det enda jag kunde åstadkomma i denna arla morgonstund (klockan var närmre nio än tio iaf). Min mor blev lite ledsen i ögat och gick ut med dämpade steg.
När jag sedan vaknade på nytt en timme senare blev jag lycklig över att hon hade dragit upp persiennen, för utanför såg jag stora, fina flingor långsamt dala ner mot marken. Detta gjorde denna dag. Hoppas jag iaf.

Har nu spenderat resten av dagen utomhus med både mor och far, gjorde en snöängel, kastade snöbollar på mor och åkte även lite pulka. Kom in för ett tag sedan, rödkindad lycklig och med frusna tår. Jag vet inte vad det är med vintern och snön och jul och allt sådant som inträffar vid denna årstid, men det gör mig alldeles varm inuti.

Senare idag ska jag nog träffa satamaja en liten stund, om det nu blir så. Vi har väl kanske inte vår bästa period just nu, vilket delvis beror på mig och delvis på henne. Men jag är grinig vilket jag har varit hela denna vecka, speciellt mot henne. Det dåliga samvetet hänger över mig men ändå kan jag inte frambringa något annat när vi pratar. Men det blit nog bra tillslut, vilket allting blir. Har lust att hitta på något ikväll, typ baka eller något annat trevligt projekt. Ska prata med garmis om kvällen och se till att styra något mysigt.

Min vita helg har än så länge gått precis som planerat. Kommer nog att gå helt enligt planerna resterande dagarna också. Eller, det måste det göra. Jag har mina principer och dem ska man följa. Ska kolla igenom mina kära kataloger från Saco-mässan också.
 Saco-mässan, denna vackra händelse.

Jag och elon kom dit, pigga glada och taggade för att se vad världen har att erbjuda oss arma studenter i utblildningsväg. Även garmis hängde med på ett hörn. Det slutade med att elon, som inte hade rätta kämpar andan när det gällde kataloger och mäss-själ utan var mer inne i seminiarie-takten, vek av från vår sida och mot andra äventyr. Jag och garmis däremot grabbade tag i första bästa påse, lyfte blickarna på spaning efter första bästa katalog och gav oss ut på ångloks-plöjning genom mässhallen. Ingen kunde hindra oss, vi flög fram som två airhockey-puckar på golvet. Stämningen var på topp. Jag lät mig ryckas med i katalogjakten och drog till med några snabba konversationer med cybernördar från blekinge högskola, röda korset-läkare och även en glad tant från folkhögskolorna. Ett tag var jag så hänförd att jag prackade på mig själv en helt meningslös katalog om att bli sotare. En timma och tjugo minuter, tre kassar fyllda till bredden med kataloger och hundrafjorton gratisgodisar senare, insåg jag och garmis att läget var totalt spårat. Mina händer hade redan ömmande valkar efter kassarna, och när vi mötte mina båda gnu-vänner som frågade vad i helsike vi gjorde med alla dessa kataloger kom vi överens om att styra våra spiror mot pendeltåget hem. När jag efter en lång resa hem klev innanför dörren med alla dessa kataloger, blev jag plötsligt väl medveten om att jag inte behövde hälften av dem. Men i stunden är det lätt att förhasta sig, speciellt i katalogvärldens svåra djungel.

Men, gratis är gott, som morfar brukar säga.

Med dessa vackra ord avslutar jag nu detta irriterande långa inlägget, och ska gå och ta mig en dusch. Funderar på att locka håret till ikväll. Men varför det kan man fråga sig, när ingen kille kommer få eller ens vilja röra mig på minst tre år framöver efter i lördags.
Deprimerande? Javisst, sådan är jag.

Pax Vobiscum!
PS. Equus skrev desperat till mig om att hon inte kom in på sin blogg idag. Jag väntar med spänning på att få läsa hennes nästa inlägg. <3 hästar! DS.