Idag fick jag ett samtal från hästen. Det var ganska intressant. Hon var på väg till stallet för att hålla den andre hästen sällskap. Jag tycker det är trevligt att dessa hästar äntligen har hittat hem, och kanske funnit sina gelikar där i stallet. Gnägg på dem!

På tal om hästar, så är jag nyss hemkommen från en lång resa in till lidingö för att infinna mig på Boomerangs utförsäljning. Det var jag, syster och den tyska lillebrodern som skulle ut på det farliga, men o så spännande, uppdraget att hämta tysken tusse från hans arbete på Kungsholmen. När jag satte mig i lilla ru (en liten vit sketpeguet av sportmodell) fick jag genast mina värsta misstankar bekräftade, i form av att syster frågar: Hittar du till Kungsholmen? Jag har inte kollat hur man ska åka. TROLIGT! Var min enda kommentar och enkla svar på den frågan. När vi sedan en timme och trehundra bilköer senare stod inne i stan någonstans för att vänta på tysken, var lilla ru så trött att den bara suckade fram de sista ångorna avgaser innan den stillsamt dog, och därmed fick  vila lite. Sedan bar det snabbt av mot lidingö, och nu när tusse hade tagit över ratten gick allt som smort. Vi anlände med glada miner och förväntningen var hög när vi i samlad trupp klev in i lagerlokalen. Syster fastnade redan på herravdelningen för att välja ut lite fina pikér åt tyske tusse, medan jag traskade raka spåret till damavdelningen, där det som väntat låg fina mysiga koftor och bara skrek "Hanna! Hanna kom hit och plocka upp oss! Äntligen har du kommit! Som vi har väntat på dig, du är den Utvalde!" Jag kände mig som både Harry Potter och Frodo när jag hjältemodigt tog hand om de små stickade liven och räddade dem ur den hemska lagerlokalen.
Lillebror tysk fann också vad han ville ha, när han vid kassan insåg att allt på bordet bredvid låg på hundrakronors sträcket. För nöjd sprang han fram och tillbaka och hämtade mer och mer accesoarer.

Med mig hem fick jag två koftor, och en halsduk. Otroligt bra inköp, jag räddade dom och dom räddade mig.

Nu är jag trött och irriterad och ledsen och arg och allt som jag kan komma på, så därför förärar jag inte denna blogg ett enda till ord ikväll.

Pax Vobiscum!