Spenderade natten sovandes på en soffa i en lägenhet som närmare liknade ett isolerat skyddsrum för öl-och pizzaberonde grabbar, där den enda sysselsättning tas i form av två datorer. Nämen, vad säger jag, liknade? Jag menar att det ligger till så. Jag slaggade hos min bror, som bor tillsammans med Jojje, en annan ungkarl med datanörds-sidor. Städa ligger inte riktigt för dom, och diskning sker ca. var tredje månad.
Men det var inte själva miljön som var skrämmande inatt, även om den inte var det fräschaste jag har varit med om, utan det var min dröm. I det läget jag var i trodde jag aldrig att jag skulle drömma något och sedan komma ihåg det. Plus att det kändes verkligt och huvudsakligen, det kändes. Jag tror att jag grät när jag vaknade nästa morgon.

Så var det, är det och kommer förbli. NU ska jag sova. Fortsätter kanske med drömmen ngn annan gång.

PS. Svante är nog det bästa som hänt mig. <3 DS.

Pax Vobiscum!