varför kan jag bara inte vara en normal människa som får typ en förkylning eller nått? nej, när något blir infekterat i min kropp så blir plötsligt allt det på en gång. öronen, febern, och hälarna.. skoj!
PUSS

igår började jag som sagt nöta world of warcraft och satsar på att snarast bli bättre än min grabb. startade spelet, eller skulle starta spelet, men det funkade inte eftersom en patch eller liknande skulle installeras först. Vilket inte heller funkade. Jag, som är en mycket lugn och tålmodig människa, började sansat skrika på andreas osammanhängande. Han sa åt mig att starta om datorn i felsäkert läge. För att göra det ska man tydligen hålla in F8. F8.. när datorn startades om tryckte jag F.. och 8. det kom upp en svart skärm som undrade vad tusan jag försökte göra med det kommandot. Ett alternativ som hette Felsäkert läge tryck F8 stod med tydliga bokstäver på skärmen. Jag tryckte återigen F och 8.. och igen. och igen... och igen. Därefter kom tjutet som antagligen hördes till andra sidan norrgårdsvägen, och fick andreas att nervöst hoppa upp ur sin stol på alerten. Tjutet avbryts dock fort och lämnar efter sig en tryckt tystnad, då jag har fått syn på F8 knappen på datorn. FML

Sovdags, gonatt alla equusar! <3

jag ska börja nöta wow och bli en nördgajmer som är bättre än min bf. Ska skapa ett helt nytt parallellt liv i den digitala världen.. mohahahaha
och det var en skitkul kväll igår, förutom att jag såklart misshandlade mina fötter såpass mycket att jag knappt kan gå idag. Det är endast, och då menar jag endast, av den anledningen som jag sitter med datorn i knäet, iklädd tshirt och täcke, i min fåtölj och glor på andreas som spelar wow.. end of discussion.

pussss

usch fy så trött jag är.. fattar inte varför jag skulle envisas med att sätta på datorn.. Kanske för att jag vill berätta att jag har tillbringat större delen av kvällen framför spegeln för att välja outfit till imorgon kväll. Hittade iaf ngt hyfsat. Nu hoppas jag bara på att söta snälla gulliga raaaraaaa Anna vill fläta mitt hår imorgon på jobbet! (jag tror jag tror på älvor! umtz umtz umtz) <3
det ska bli väldigt roligt imorgon, allt är perfekt just nu, förutom att det i själva verket är en avskedsmiddag för min underbara kissi. Kommer sakna henne ngt otroligt. :(

PUSSENUSSE O GONATT NU SKA JAG FANIMEJ SLAAAFAAA

Idag var jag på gymmet. Ja, hej jag har börjat gymma. Inte bara köpt gymkort och sen aldrig mer satt min fot där. Jag gymmar faktiskt. Wiho! Idag var jag iaf där. Det var lite mindre lyckat. Eftersom löpbanden var upptagna intog jag en spinningcykel. Smått stressad och grinig som jag var med dunkande huvudvärk sadlade jag cykeln lika smidigt som en flodhäst och började flåsande trampa på en gång. Det jag inte tänkte på var att man borde ställa in sadelhöjden till pedalerna innan man sätter igång. Jag satt alltså och vevande mer eller mindre i luften med mina arma ben. Försökte sitta så långt fram som möjligt på sadeln och sträckte på tårna allt vad jag hade för att inte fötterna skulle ramla ur spännena på tramporna. Jag kunde ju inte gärna kliva ner från cykeln och ställa in rätt höjd nu när jag väl hade börjat, och förutom de som satt runt mig och insåg mitt misstag och även roat följde min kamp mot tyngdlagen lade nog ingen annan märke till mitt misstag. Hoppades jag i varje fall. Efter ungefär 21 minuter och 34 sekunder blev ett löpband ledigt, och jag suckade högljutt av lättnad medan jag hasade mig ner från spinninghelvettet, som inte bara gjorde så att mina ben skakade utan gav mig rejäla skavsår mellan benen. Jag kände mig milt sagt brutalt misshandlad när jag senare staplade hemåt genom centrum.

Just nu är jag seg. Efter att ha legat en hel dag i sängen igår och bara dött känner jag att det är dags att rycka upp sig. Det lär alltså bli gymmet nästa. Eller en film och dö i soffan....

Dear Journal.
Idag såg jag något. Idag på jobbet. Det var inte vackert. En makaber syn om jag får säga det själv. Jag satt mittemot Anna som vanligt, granskade hennes arbete ingående som vanligt. Anna, min kollega som alla vet, kan gå en på nerverna. Mycket snack om mest ingenting, så att säga. Och det faktum att hon titt som tätt missar en hälsa, kastar en mäklarfullmakt eller rent utav tip-exar över en originalunderskrift brukar jag ta med en nypa salt. Men detta, gott folk, fick mig att sätta choko-creamen i halsen och med skräck i blicken springa ner i arkiven för att andas i några minuter. I Annas mörka, vackra chokladbruna hår ligger till min förfäran ett hårstrå, ett hårstrå av den färg som vi alla fruktar, den färg alla frisörer gråter floder över, den färg som ALDRIG kommer med något gott. GULT! Det skrek ut sin närvaro i hennes mahognyhår. Jag flämtade till. Min flämtning var i själva verket så häftig att den blåste bort hårstrået från Annas hjässa. Jag hade för ovanlighetens skull misstagit mig, det var ett av mina egna hårstrån som lätt och smidigt hade fladdrat dit och lagt sig tillrätta på hennes huvud. Men, som sagt, att jag har så pass fel som jag hade idag händer mycket sällan, om ens någonsin.

Skämt åsido. Jag har gått å blitt inneboende med någon jävla grabb. Fattar inte hur jag ska klara detta.. <3

Lite magikarp på det<3!

För första gången i hela mitt liv (känns det iaf som) är det jag som åker hem istället för att dra till tegel. Vilken jävla bangare jag är, när tillochmed min grabb från strängnäs drar dit. Jaja, jag litar på att ROFLMAO-crewet tar väl hand om honom. Han kunde inte vara i bättre händer, om jag får säga det själv.
Hästen tyckte att jag hade dåliga uppdateringar. so so.
Idag tog jag tag i saken. Jag ska slinga mitt hår med lite blonda slingor. Har velat göra det länge, men eftersom jag är en människa som skjuter upp allt i sista minuten (speciellt shopping, manikyr, pedikyr, skönhetsvård och dylikt.) kom det inte för mig att gå till en frisör förrens idag. Ett stort steg mina vänner. Min mor brukar vara den som bokar tid hos frissan åt mig, hämtar upp mig med bilen ngnstans, skjutsar mig dit, tvingar ner mig i stolen och sedan betalar kalaset. Eftersom jag nu har flyttat hemifrån och därmed skall betraktas som en självständig, vuxen människa bör jag alltså ta hand om mitt hår själv. Bara det att jag inte orkar bry mig. Men, idag brydde jag mig äntligen så pass mycket att jag pallrade mig ner till närmsta drop-in salong. Detta krävde stora ansträngningar av mig. Jag kommer dit, ser att slinga+klippning finns för ett mycket överkomligt pris just här och jag kliver in med säkra steg. En tjej frågar vänligt om jag vill klippa mig, och försäkrar att det finns tid. När jag får ur mig "slingning?" efter en minuts tvekan, ser hon mycket konfunderad ut och ger mig en lång blick. Efter en stunds betänketid berättar hon att eftersom salongen stänger sex, och klockan nu är närmare halv sex, hinner de inte med att färga håret på mig. Jag mumlar fram ett tack och skäms som ett djur. Jag är helt enkelt inte gjord för att vara kund på frisörsalonger, pedikyrsalonger, manikyrsalonger och allt vad det nu heter. Kan ingen komma hem och fixa håret på mig nu bara?
GONATT <3

Jag har köpt jättefina nya kuddar till min soffa från indiska :))) Jag har älskat dom hela helgen typ.

Idag har inte varit någon rolig dag. Därför sitter jag just nu i min soffa, tittar på vänner och drömmer om ett annat liv. Rökelserna och ljusen är tända och min buddha står i en beskyddande position i mitt vardagsrumsfönster. Snart ska jag laga lövbiff. Lövbiff. Jag. Kött. Lövbiff. Det kommer gå bra? Hoppet är det sista som lämnar människan. Jag tror på mig själv... Jag vill skicka krya på dig önskningar till min far, min häst och slutligen till mig själv. Tack!

jag vill bara vara där igen, märks det eller?

 

Har försökt kolla efter någon anständig utbildning på internet, men jag fann ingen passande.. Det är sjukt svårt att hitta någon som passar mig. Kan det inte bara komma upp en kurs på SU som heter Lingvistik/Författarskap/Journalistik och som har tillräckligt låga intagningspoäng för att jag ska kunna komma med... vafan!
Har också suttit och kollat resor som jag och min käre bf kanske ska göra i sommar när jag är klar med jobbhelvettet. Efter att ha drömt mig bort om alla dessa vackra stränder på Filippinernas hundratals öar, kollade vi hur vädret skulle vara där i sommar. Juli. 19 regndagar i månaden. 18 åskdagar i månaden. FML.
NU VILL JAG VARA FRISK OCH KRY IGEN!
PUSSSSSS

Sitter här i min soffa och hatar mitt miserabla liv just nu. Har typ hundra graders feber (minst) och det känns som att tre stora skogshuggarmän med motorsågar vill ut ur min hals just nu. Det låter som det när jag pratar också. Najs.

Har nyss läst cosmopolitan. Varför läser man ens sådana tidningar? Hur patetiskt omvänd, frånstötande och helt verklighetsfattig samhällsbild målar inte dessa tidningar upp? Jag bläddrar intresserat igenom detta magasin, skumläser sida efter sida med sminktips, sexkalendrar, relationsexpertisråd, b-kändis intervjuer och vårens trendtips, när jag helt plötsligt sätter halstabletten i vrångstrupen. Mina ögon tåras och jag måste blinka några sekunder för att förstå innebörden i vad som står att läsa framför mina blå. Denna tidnings hela existens får mig plötsligt att må illa, jag känner en obehaglig ilning längs ryggraden och tillochmed håret på mina lår reser sig i skräck (det säger ganska mycket, eftersom jag rakade låren senast igår). Förklaringen är enkel, och jag tror att många människor därute led lika mycket som jag när de läste denna artikel.
Rubriken lyder: 6 kändispar vi aldrig glömmer.
1. Kate Moss & Johnny Depp
2. Courtney Love & Kurt Cobain
3. Jannike Björling & Björn Borg
4. Britney Spears & Justin Timberlake
5. Gwyneth Paltrow & Brad Pitt
6.... skit i resten!! Hur fanimej kan man sätta Gwyneth och Brad Pitt som ett kändispar vi aldrig glömmer, framför Aniston och Brad??? De är ju kändisparens kändispar! Det är så overkligt, otroget, frånstötande och chockerande att jag bara häpnar. Jennifer Aniston och Brad Pitt, det par alla bara väntar på ska hända igen, den anledningen till att vi alla vill se Angelina paparazzi-fotas med slitna mjukiskläder, solglajjor och en påse munkar i ena handen och en starbucks mugg i den andra med skriften "DUMPAD" över huvudet. Jag har helt tappat tro på dessa magasin. Efter att ha läst detta uppslag bläddrade jag håglöst vidare, utan att tro på vare sig sextips eller makeover repotage längre... Well, it's your loss, Cosmo!

saknar <3

Okej, sorry riktigt längesedan man skrev ngt. Har haft mycket, okej? Min fina pojkvän hänger här på tok för mycket... ROFLMAO crew likaså. Men jag tycker ju om det så mycket att det är svårt att säga nej.
Sitter här i soffan och gråter över mitt lår. Min käre grabb är nämligen kvinnomisshandlare. Vi var i helgen och besökte Joel i Mariefred, mycket trevlig helg fyi, och igårkväll var en kär gammal häst på smygondskehumör. Hon är ganska ofta det. Emilies smygondskehumör="jag vill jättegärna göra något elakt och retigt mot en person, men jag vågar inte göra det själv för jag vill inte få skit för det, så jag viskar till någon annan att göra det." Emilie viskar i Andreas öra att de ska putta ner mig i snön utanför Joels hus. Men sedan kommer hon på att det inte är roligt när jag är arg på henne, så hon ångrar sig och säger till stackars Andreas att göra det istället. Han nappar självklart på idén, jag vet inte riktigt hur han tänker ibland men han verkar inte vara lika rädd för min vrede som alla andra, konstigt nog. Han nappar i varje fall på idén, ställer sig mitt framför intet ont anande mig och knuffar för kung och fosterland. Jag, som oskyldigt stått och pratat med Joel om Orions svärd, faller handlöst bakåt i vad som endast kan beskrivas som en graciös gymnastikuppvisning. Det ingen hade tänkt på var en marshallhållare av robust metall nedtryckt i snön precis bakom mitt ena lår. Eftersom mitt lår inte heller är det minsta träffar såklart två av hållarens uppstickande metallstänger min kropp. Smärtan var nästan outhärdlig, och Andreas fick sin beskärda del av grinighet sen också. Det var NÄSTAN outhärdligt tack vare alkoholen som flödade i min kropp vid detta tillfälle. Ibland blir man glad!
Nu har jag klippt ihop en vacker film från Thailand också. Hade några videor på min kamera som förtjänar en ärofylld stund i rampljuset.
Nej, dags för The Sims 3! (ja, man blir helt fantastiskt beroende och ibland känns det som att jag lever i en The Sims värld...)

PUSSOKRAM

Nu har mina hyacinter slagit ut så att det doftar jul i hela lägenheten. Mysigt! Denna helg blir nog en mycket bra helg, för det kommer hem massa roliga människor. Thailandsbarn kommer hem, mongot från norge likaså och till och med satamaja återvänder till Åkersberga i några veckor framöver :) WIH! saknar alla de små liven.
Saknar också thailand extremt mycket. Bara kunna springa runt barfota, med lite pengar i ena fickan och en kamera i andra hela kvällarna. Äta lite awesome pancake och fried rice. Måh! Men nu är det snart jul här hemma, och det är faktiskt också helt underbart! :)

 

and nothing else matters<3

4 dagar kvar nu!

Idag har jag spenderat dagen med att vara en riktigt slö gris. Vaknade vid tvåsnåret, steg upp, åt en luciafrukost framför datorn medan jag pratade med en viss thailandsresenär på msn. Dödläge i soffan sedan dess. Jag har iaf ätit en mycket god hemlagad middag framför luciatåget på teven. Mysigt! Orsaken till att jag har haft ett antiklimax idag bör vara gårdagens kväll, då en mycket söt häst och även hennes far kom med överraskningsmiddag till mig och sedan drog vi till tegel, otippat. Inte hästens far dock, han inspekterade bara lägenheten mkt noggrant. Jag tror att den fick ett godkänt :) Middagen bestod av Bigmac ala Koh Samui style, helt underbart! Kvällen på bruket var fin!

Frågan är varför Emilie vill linda in mig i toapapper

 

Bara en vecka kvar nu<3

Just nu längtar jag verkligen bara tillbaka till Koh Tao. Ön där allt var möjligt, inga begränsningar och fullt med massa sjukt drama! Koh Tao var ungefär som Paradise hotel, fast med mer av allt. Eller inrigerna saknades nästan helt. Nästan. Just nu har jag en vacker bil fastestad i mitt huvud. Den när vi kommer till Koh Samui för andra gången, ska kliva in i en bungalow på samma hotell som förra gången och äta donken för hundrafjärde gången. Emilie, ivrig som hon är att få sluka sin Bigmac på snabbast möjliga tid, tar några långa panterkliv uppför de få trappstegen till den lilla verandan framför vår stuga. Det hon inte har tänkt på är att först scanna av området, vilket man alltid bör göra i thailand, antingen kan det vara en svärm av nattfjärilar som attackerar, en vildsint liten hundracka eller möjligen en vattenbuffel som står och brölar. Denna gång var det ingetdera, när emilie snabbt sträcker fram handen för att sätta nyckeln i låset studsar plötsligt en geckoödla ner och landar med ett ljudligt "smack" rakt på hennes utsträckta hand. I det ögonblicket tyckte jag synd om den stackars lilla geckon, som först antagligen blivit besegrad av en starkare rival uppe i taket och blivit nerputtad, därefter landat på något så illaluktande som hästens hud, och slutligen under ett öronbedövande skri blivit ivägkastad ett antal meter som antagligen kan mäta sig med världsrekordet i kast med liten gecko. Emilie flydde fältet under fortsatt tjutande in i bunaglowen. Hon lämnade mig och adde för att kippa efter andan mellan skrattsalvorna.
Det var en mycket trevlig dag i Thailand.

Puss nu är det Paradise hotel! TJO<3

(bara elva dagar kvar nu. ELVAN!)