snart snart snart åker vi! närmare bestämt om två dagar! :) Helt jäkla sjukt... Kommer bli så grymt skönt och kul och galet och allt det där som det kan bli med världens bästa häst.
Jag har iaf packat det mesta idag, och har även införskaffat en ny kamera! Det största projektet jag dock skulle ge mig på innan avresedagen var att rensa ur min väska. Den som känner mig vet att man helst inte vill stoppa ner handen och rota runt i mina handväskor. Speciellt inte min skol/jobb/rese bag som jag har i princip jämt. Jag hamstrar helt enkelt grejer. Inte för att jag vill spara dom, bara därför att jag är sån. Går inte att göra så mycket åt. Det gick iaf över förväntan, tog dryga halvtimmen att tömma kaoset på min säng. Där gick att finna mycket trevliga saker, några exempel;
En karta från Punta Del Este (uruguay), spanska verb i konjunktivform nerklottrade på baksidan av en latinsk text, halstabletter från uruguay, en mcdonaldsleksak, ett par trasiga solglasögon, en karta över göteborg, en biljett till skara sommarland, tre biobiljetter från Vicky Christina Barcelona, en hyttnyckel till Silja Serenade och lite annat smått och gott. Jag behöver nog rensa min väska oftare.. Skitsamma, nu drar vi snart wiho!

Ska mörsa runt i min Iflåd imorgon och rensa ut skitmusiken så att jag har plats för minst ett Metallica album till :) annars kommer jag helt enkelt inte överleva flygresan till Bangkok.

SO LONG! <3

roflmao<3

Åh, fy vad jag är deppig ibland. Saknar urugerna, hannie och mongot i norge och massa sånna där saker! MEN, det gör faktiskt inte så mycket eftersom det just nu bara är EN VECKA OCH TRE FUCKING DAGAR kvar tills vi åker!!! helt jävla sinnessjukt. Då gör det inget att man jobbar över i helgen.

Förra helgen var mycket trevligare än denna helg. På matchen dödade iofs en motståndare mitt ansikte brutalt med två höga klubbar som resulterade i en sprucken fläskläpp och blåtira. När jag sedan drog direkt hem till Elon för att fira födelsedag med hästen och eb:t och andra trevliga människor kände jag mig som en avdankad gammal alkis som trillat i backen med huvudet före. När jag sedan förtärde viss alkoholhaltig dryck kände jag mig som en gammal avdankad alkiskärring som trillat i backen med huvudet före och sedan blivit tröstad av sin alkis-bf och fått sig en stänkare för att bedöva smärtan. Det sved på läppen.
Nu i helgen är det work work work som gäller, men med det fina underbara resultatet att den lönen jag får i Bangkok den 25:e nov inte kommer vara nådig! Fast om det nu blir som jag hoppas bör jag spara den lönen till annat ofog. Bör? Måste.

Förslag på kattnamn? det börjar banne mig bli aktuellt med en liten en nu! TJOHO

PS älskar James Hetfields gamla hårkalufs. fan ge mig en sån man! <3 DS.

Tänkte berätta om vår spektakulära hemmapremiär i sportis i söndags. Spektakulär på många sätt och vis. Vi vann med 11-1, en spektakulär vinst. Jag och Flodby höll vårat spektakulära mål hela matchen ut. Och sedan gjorde jag då en spektakulär uppvisning alldeles för mig själv. Jag var huvudroll, biroll samt regissör till denna lilla fars. Det hela utspelade sig under sista minutrarna av sista perioden, jag menar, man måste ju passa på innan det är slut. Jag ska byta in, alltså ska hoppa över sargen och ut på planen. Sargen har alltid varit min största fiende på innebandyplanen, men på senare år har min spänst tränat upp sig (jag vet inte hur) så pass mycket att jag iaf kan klara mig över sargfan. Kan bero på att jag har växt också, vem vet. Men ibland hänger ju inte riktigt benen med det min hjärna vill, så när jag nu ska ta skuttet över kopplar benen inte riktigt, utan fastnar halvvägs i hoppet och hakar så fint fast mina fötter i kanten. Jag faller, som i slowmotion, med överkroppen över hela sargen och ut på planen, för att göra ett magplask utan dess like. Studsar även över på sidan och hamnar tillslut, med ett tjut som påkallar de som inte redan har hört smällen och glor med vidöppna munnar av publikens uppmärksamhet. Mitt lag ställer sig upp och är beredda med sjukväskan, för det där kan ju aldrig ha gått bra. Men ack nej, det de hör är ett hysteriskt garv från golvet där jag ligger och inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Motståndarna blir så distraherade att vi slänger in ett mål på köpet, så jag får banne mig göra the walk of shame och tappert vinka till publiken där jag står längst bak på plan helt uttittad och väntar på tekningen. HÄRLIG START PÅ SÄSONGEN! Men ett gott skratt förlänger livet, så där har ni publiken, laget, domarna och sekket! Tacka mig för era sista skraltiga levnadsår!

Nu är det fanimej sovdags! PUSS

Snart så drar vi fan! <3

Ja, så är det nu över. Urugerna har åkt sin kos, en till London, en hem till Uruguay och de flesta finns nu att hitta i Madrid. Huset här i österskär står numera kusligt tomt. Ingen som duschar i en timme, fönar håret i en halvtimme klockan två på natten, ingen som ockuperar datorn i tre timmar på mitt rum längre. Ingen som sjunger för mig när jag är trött eller ledsen, ingen som äter frukost med mig i en halvtimme på mornarna, ingen som sitter uppe och äter äppelpaj och pratar om rädsla längre.
Vi har gjort massa saker, men ändå har vi hunnit med så lite känns det som. Det var mysigt på Drottningholm när jag och matias skulle hälsa på alla vakterna och skratta åt att de inte får prata. Vi fick en liten besviken överraskning när den ena vakten sa "Vi får säga hur mycket vi vill, vi gör det bara inte." Jahapp, så var den myten spräckt. Vi var på Gröna Lund och jag dog hundra gånger om, stod där och hyperventilerade i kön till Insane och fattade inte varför jag var så jävla insane och ville åka denna. Det var ett enda långt bröl av svordomar alla hörde av mig när jag väl satt i stolen. Sen var jag ju också tvungen att spela på chokladhjulen för att vinna någon jävla kexchoklad eller ngt nån gång. Smällde till på dumlehjulet med typ fem brickor och jag stod där helt själv jublandes när jag vann tio påsar dumle. Sen drog vi iväg på Finlandsfärja också, ROFLMAO in 2088 ägde ju stört hårt. Hästen var taggad som få och EBt var otaggad som få första kvällen. Men alla fick som de ville när hästen äntligen övervann sin rädsla och bara körde. Mycket hände, mycket spårat, bara roligt och mycket trötthet.
Men så mycket som jag har gråtit de här senaste dagarna har jag nog inte gråtit på mycket, mycket länge.

Här vare dimmigt! Gårdagens kväll blev en hel massa dimma, men det var rejält roligt! Vi hamnade på Harry B James, järngänget minus Jennifer. Allt var bara sådär spårat men flöt på, som bra kvällar kan göra ibland. Kvällens vinst var nog att vi fick skjuts in till stan, och att Marre och jag fick upp hennes mammas cykelllås vid bergastation tidig morgon eller sen natt och kunde hoja halva vägen hem.

I've gotta a feeling, that tonight's gonna be a good night. För ikväll kommer dom! De omtalade, beryktade och fruktade (?) URUGGERNA! Miiihihi! :) Maria Clara kommer med det vanliga planet, medans Lorena dock kommer med ett plan en timme senare. Så, det blir att dra en sofistikerad fika eller något på Arlanda. Mys.
Jag har en bild framför mig av hur vi alla kommer stå där och vänta vid terminal två ikväll. Jag och Emilie står bara och leker allmänt sköna, skrattar lite fult åt något tibia-skämt. Elin står och fnissar med litegrann men fattar egentligen inte ett jäkla smack, Astrid och Carro står och pratar hästar och killar.. Matias och Linnea står i ett hörn och ser kärleksfullt djupt in i varandras ögon, medan jag och Elon i smyg kastar bittra blickar åt det hållet och önskar att vi också kunde träffa någon. Alla står och sneglar lite mot det hållet där de ska komma ut, och föräldrarna ler lite artigt mot varandra medan de lite otåligt slänger en blick på klockan då och då. Robin står och samtalar mat med Jeanette, fast Jenatte tröttnar på detta eviga malande om glutenfria hamburgare och ställer sig med sin mor istället. Därav kommer det sig att Robin står helt själv, utelämnad åt sitt öde, i mitten av klungan. Han ser sig omkring, försöker komma in i vårat ROFLMAO samtal genom att tjuvlyssna lite av vad som sägs. Efter ett tag bleknar det lite oförstående leende han hade på läpparna i början och byts ut till ett lesset öga. Han inser nämligen att det tibia-skämt jag och hästen står och skrattar åt är han.

Nu ska jag nog försöka få i mig lite frukost i magen innan matchen som går av stapeln idag. Haha, förlåt robban, jaggillarej ändå :):)

PUSSSSSS

Urugerna anländer snart, Finlandskryssning på det och bara mysdagar med ROFLMAO. GRYMT! Och imorgon bokar jag och hästen THAILANDSRESAN! Vi chillar där i en månad. TRÅKIGT DET KOMMER BLI!!! jag älskar det! Ser däremot inte mycket fram emot träningslägret i helgen, har inte ens hunnit träna i veckan. Jaja, får se fram emot nästa helg istället...

Och så var även denna helg förbi. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men när blir det så? Har träffat många gamla godingar, det var riktigt trevligt att svänga förbi Carl som hade inflyttningsfest och hänga lite med old school ROFLMAO. Det kan man aldrig få för mycket av! Snart kommer Uruggerna hit också, vilket ska bli gryymt! :):):) Men idag kom jag fram till den slutsatsen att jag antagligen inte kommer ha en ledig helg förrän efter jag och hästen har varit i thailand, om vi kommer iväg dit. Det gjorde mig lite smådeppig sådär, och tänkte att det kanske är bäst att låta allt vara då.

Igår chockerade jag och cillercarl världen genom att sätta oss i gula faran och åka typ 300 meter från hans hus. Nämligen till en parkering på andra sidan skogen. Målet var skogen. Målet var gult. Målet var KANTARELLER! Ja, ni hörde rätt. Jag fick med mig den lille pojken ut på svampäventyr. Och kantareller, det fann vi! Carl klampade runt som en mindre tjur i denna skärgårdstadsskog som han påstod sig hitta i, medan jag trippade efter med svampögonen på. Det är väl ingen som blir förvånad när jag säger att det var jag som stod för finnandet, plockningen, rensningen och ätningen av dessa underbara gyllengula godsaker. Vi hann även med att komma vilse, sitta på ett berg och babbla med vinden susandes i talltopparna, och jag mitt klantarsel hann med att trampa på en stor gren som absolut skulle gå av på mitten och flyga rätt upp i huvet på mig. Det kanske är därför jag är så trött idag...
Kul kräftis i fredags, eller? haha, spårade lite väl tidigt så det hann aldrig riktigt bli den där drömkvällen som alla hade hoppats på. Förloppet under kvällen var ungefär; Middag med snaps, tequila, öl och cider, Femkamp med snaps, tequila, öl och cider, Ölspelet med snaps, tequila, öl och cider. Hemgång (hemsläpning) för samtliga deltagare. Hur sjönk vasa? Botten upp!
Jag hoppas att denna vecka verkligen ska bli bättre än den föregående, eller bara lite mysigare. Har varit dåligt med mys och för mycket flängande i veckan som gått Jag ska bara jobba, träna och mysa framöver, hoppas jag.

Nu har jag tillbringat eftermiddag med att lyssna på Ola Salos sommarprat, äntligen. Det var mysigt, när regnet smattrade mot rutorna. Nu är jag hungrig och väntar på att bli serverad kantarell-mat. MUMS.
Efter att ha plaskat omkring i bikini på skara sommarland i helgen, har jag insett en sak. Jag vill inte ha min kropp, har aldrig velat och kommer aldrig vilja ha. Därför är det dags att göra något åt det. En gång för alla. Nu är det dags. Jag har två veckor på mig att börja ordentligt. Tack för det. Förra veckan och denna har varit extremt extremt fettiga. Med födelsedagstårtor i masslass, och med mig själv som deppigheternas drottning. Träning är det som gäller nu. Och nej, jag kommer inte vara nyttig eller något sånt för det mår jag inte bättre av, om jag vill ha godis eller tårta så tar jag det. Men jag måste bara röra på mig mer. PUNKT!

Här sitter man lugnt och fridfullt vid sin dator, efter en dag fylld av saknad och tråkiga nyheter. Då det man minst anar, och minst behöver inträffar. Ett högt, gällt, skärande och otroligt irriterande ljud når mina öron. Ni vet, ett sådant ljud man inte kan undvika, ungefär som snorungar som spelar ringsignaler på högsta volym en torsdagseftermiddag på roslagsbanan, eller den vilsna hunden utanför fönstret klockan fem en måndagsmorgon. Ni vet. Jag identifierade genast ljudet som brandvarnarens sista nödrop på hjälp innan den helt lägger av i desperat törst efter batterisyra. Nöjd över denna snabba hjärnverksamhet drog jag fram en fåtölj till trappavsatsen och skruvade loss jäveln. Den gjorde några enstaka försök att kämpa emot, men med ett sista gällt utdraget "pppiiiiiiip" var den besegrad. Med dosan i näven och segern lysande ur ögonen sprang jag till telefonen för att jublande slå ett samtal till mor och far. När jag greppar telen inträffar det ofattbara. "PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIPPPPPPPPPPP" Jag tittar förvånat ner på den till synes döda brandvarnaren, där batteriet är utslitet och inga sladdar går att finna. Paniken stiger. PIIIIIP. Den lever, vad ska jag göra? Brandvarnaren kommer ta över mitt liv! Vårt hus! Hela österskär! HELA SVERIGE! HELA UNIVERSUM! PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIPPIIIIIIIIIIIIIIIIIIPIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIPPPPPPPPIIIIIIIIIIIIIIP GAAAAAAAAAH!!!! I chockartad skräck springer jag runt med helvetes saken i handen och har nära till tårar. Tillslut springer jag ned för trappan för att i ett desperat försök döda jäveln genom dränkning under kranen i köket, då jag upptäcker en sak. Ljudet har flyttat sig. PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIPPIIIIIIIPPP hörs ifrån trappan igen. Det kommer alltså inte från brandvarnaren i min hand. Efter att ha sökt igenom hela huset efter den andra evighetsmaskinen, samt pillat sönder fläkten i badrummet, kan jag slutligen ställa mig på en pall i hallen och totaldöda PIIIIIIIPet.
Varje dag lär man sig något nytt. Idag lärde jag mig att vi har två brandvarnare i vårt hus.

Hur kan allt gå från att vara jättelätt till superkomplicerat på typ en dag? Jag tror nog att det är min hjärna som ställer till det för mig. Allting virrar liksom till sig på något sätt, när för mycket information och händelser matas in i min hjärna. Det konstiga är att jag från början bara låter allt hända och hänger på liksom, go with the flow, sen efter en viss tid sjunker allt in och min hjärna hinner ikapp hjärtat på något sätt. Betyder det att jag är otroligt smart eller bara fantastiskt dum? Ett kaotiskt geni, möjligtvis?
Men det där löser väl sig, det med. Den frågan som snurrar mest just nu i min hjärna är den som bestämmer hur veckan kommer se ut. Frååågan lyder;
Hoffmaestro eller Metallica? Jag hoppas på att det funkar att kombinera dem båda, efter jobbet och sådär, även fast det är helt olika stilar.

Idag var jag ute och spatserade, och bredvid mig hade jag en man med en ryggsäck och träningsoverall. Funderade på att om jag visste hur denna vecka har utvecklat sig förra veckan, skulle jag ha gjort något annorlunda då? Och om jag vet hur nästa vecka kommer att se ut, vill jag ändra på det då? Hm, knäppt. Jag är lite konstig i skallen idag, skulle tippa på att det beror på sömnbrist. Har inte sovit mycket denna vecka, då det blev tegel, besök av en god vän och invigning av DDs lägenhet, och så slutligen grillning och filmmys igår. Har även hunnits med Harry P med min käre häst :) ååh <3 Eftersom jag även jobbar är det inte så roligt att som tex i onsdags komma hem klockan tre och inse att man ska cykla till bussen om ca tre timmar igen. Men när man väl kommer till jobbet är det faktiskt riktigt roligt att sitta där och snacka och lyssna på allas knäppiga berättelser. Bättre jobb har jag svårt att hitta. På tal om det, framtiden ligger för mina fötter och jag vet inte åt vilket håll jag ska styra mina steg. Universitetet? Jönköping? Jobba kvar? hmm. Det där löser sig nog.
Jag och mitt käre mongo garmis har äntligen bokat klart Göteborgsresan, som går av stapeln på lördag! :) Längtar! Fast ändå inte, för på söndag drar dansken in i lumpen och ett år är faktiskt ganska lång tid när man tänker på det. Men det löser sig det med!

Denna dag ska jag bara tillägna mysiga saker, som Harry p, bakning och sagan om ringen. ME ENCANTA!
Morrn!

Jag gillar Peter på jobbet. Han är en riktigt skön norrlänning, som bara kommer och går och fixar lite med datorn ibland. Vad jobbar han med egentligen liksom? Datorer.. förstår det, men vad gör han hela dagarna? Sitter och pillar på sin gigantiska dataskärm eller? Just nu tycker han nog det är jobbit när vi kommer dit och ger honom massa saker att göra hela tiden. Ser fram emot att få den där norrländska sucken imorgon när jag kommer upp med fel personr på redan inscannade original. Det blir han alltid lika glad av, för då får han gå in i databasen och leta reda på skiten för att slänga det och sedan kolla vilken tid kopian blev scannad. Det är bra grejer det!
Sen tycker jag om vårat kalas för Emma idag, med typ trehundra diverse sötsaker, när vi egentligen skulle köpt typ en tårta. Blev fyra istället, och några kilon bullar och kakor. mmmmm sockerkoma!

Sen är jag jävligt irriterad på mycket just nu, mest av allt på att jag inte ens kan sitta och lyssna på tjejsnack utan att behöva gå ut i en kvart och lugna ner mig själv. KUL LIV, som sagt hur fan blir man av med något sånt här? hjälp mig.

Ja, bra mår man ju inte efter denna natt. Det hela börjar med att vi upptäcker en repa i mammas nya bil också, och jag vet verkligen att jag inte har orsakat den! Åh, skitjobbigt. Kul start på kvällen liksom. Är därför lite deppig hos therese men det blev snart bättre, och wok house intas med bravur när jag direkt beställer sju shottar. Ja, sen kan ni väl själva kära läsare förstå att kvällen blev kort och spårad. En kissi med maria pol varning på sig måste omhändertas, födelsedags barnet själv vet inte riktgt vad som hände efter wok house och jag har skärsår i handen och en bruten stortånagel med massa blod när jag vaknar upp i kissis soffa. Det bästa av allt är att jag idag hittar en video på min mobil inspelad på wok house, med mig och fredrik som sjunger justin timberlake otroligt vackert och mina "thereseeeee hur mååår duuuuu" hela tiden återkommande. Roligt var det iaf. Saknar min hanniemannie också, vi smsade lite igår, och det sista jag skriver som svar på hennes "hälsa alla, är du full?" är "så jävla bra".. endast. Så jävla bra. Hon kommer hem från hultan idag, längtar längtar längtar efter att få träffa henne igen och höra om allt som har hänt. måhå!
Nu ska jag försöka få i mig något att äta! CIAO!

Ja, det blev ju en rolig kväll igår också! På något sätt lyckas alltid mina och martinas kvällar bli sådär roligt spårade och oväntade... Vi har det bra tillsammans helt enkelt. Speciellt när vi blir för trötta (...) för att åka in till stan som egentligen var planerat, och istället börjar snacka om tegel. Till slut kommer det ödesdigra konstaterandet från martina; "vi drar ju till sportsbar". Sagt och gjort, vi tog vårt pick och pack och sadlade våra gamla klenoder till cyklar för att vingligt men säkert (?) ta oss till andra sidan kanalen. Så blev det så att jag gjorde min syster och tyskman glada återigen... eller.. Enligt ganska säkra källor lär det vara henkman som blir mest upprörd. Men, vad ska man göra när man blir bjuden på efterfest med hoffmaestro i högtalarna och rosévin framför sig. Hemcyklingen vid femsnåret blev väl lite halvdan och jag somnade nog inte förrens vid sex. Dygnade återigen alltså. Men skoj var det, och idag är jag ju faktiskt ledig och ska bara städa lite eller något.
Men nu ska jag sova lite för att klara av denna kväll också!